Noite de Estrelas - Maria Bethânia

Arde na terra a solidão da lua

Iluminando meu olhar perdido

Entre campinas, abismos e chapadas

Meus olhos queimam a última lembrança

Como fogueira em noite de estrelas

Me deito só

Com vista para o mundo

Calando fundo meus sonhos

Minhas queixas

Mas alço vôo em busca de teus passos

Piso descalço na terra do teu corpo

Suave passo, suave gosto

Cheiro de mato

Meu braço laço, te lanço em segredo

Vem ser meu canto, meu verso

Meu soneto

Vem ser poema no árido deserto

Serei oásis, silêncio, festejo

Serei sertão nas horas de aconchego

Månens ensamhet brinner på jorden

Lyser upp min förlorade blick

Mellan ängar, klyftor och platåer

Mina ögon bränner det sista minnet

Som en brasa en stjärnklar natt

Jag ligger ensam

Med utsikt över världen

Stänger av mina drömmar

mina klagomål

Men jag flyger på jakt efter dina steg

Barfota på din kropps land

Smidigt steg, slät smak

lukt av ogräs

Min lassoarm, jag lanserar dig i hemlighet

Kom och bli min sång, min vers

min sonett

Kom och bli en dikt i den torra öknen

Jag kommer att vara oas, tystnad, firande

Jag kommer att vara sertão i värmens timmar