Les enfants païens - Mano Solo

Les enfants païens c’est comme la pluie

Ça coule sur toi puis ça s’en va, ça laisse juste des trainées blanches sur la

crasse de ta peau

Comme des ravins blancs, si on creuse, bin c’est rouge

Les enfants païens ça collent aux pieds, ça collent au cœur, ça se cholestérol

Ça pue, ça moisi dans leurs bouches de pas sourir

Comme des cafards, t’en écrase un, t’en as 17 qui renaissent

La nuit résonne des pas de leur armée

Les enfants païens avec six pattes pour pouvoir en perdre en chemin

Articulation par articulation, les enfants païens rampent dans la nuit de Rome

sur tout les chemins qui mènent aux hommes

Par colonnes ils se sont marchés sur les talons

C’est toute l’Europe qui résonne de leur musique quand bientôt leurs excréments

claudiquent entre leurs doigts de pieds

Sur un chemin de purin, des kilomètres de fange se voient naître

Abandonnées par les anges et surtout par leurs maîtres.

Elles resteront là pour

guider l’histoire des voix sans voies, dures et bien sèches, des étrons

magnifiques polis par les pas de millions de pèlerins qui sont devenus les

bases du monde d’hier

Aujourd’hui est naît demain.

C’est la tunique des ensanglantés, des

ensanglanteurs du monde entier

Plus rien de s’est vécu, ils ne virent même plus leurs culs

Les enfants païens deviennent des gens comme moi, des hommes en guerre,

des armes plein les bras, en guerre contre Dieu qui n’a jamais cru en eux

Chaque homme est un enfant violé qui aura laissé là pour toujours son petit tas

d’amour

Les enfants païens c’est comme la pluie

Ça coule sur toi puis ça s’en va, ça laisse juste des trainées blanches sur la

crasse de ta peau

Comme des ravins blancs, si tu creuses… bin c’est rouge…

Hedniska barn är som regnet

Det droppar på dig sedan försvinner det, det lämnar bara vita ränder på

smuts från din hud

Som vita raviner, om vi gräver, ja det är rött

Hedniska barn det fastnar på fötterna, det fastnar på hjärtat, det får kolesterol

Det stinker, det mögligt i munnen för att inte le

Som kackerlackor, krossar du en, du har 17 återfödda

Natten ekar av deras armés fotspår

Hedniska barn med sex ben så att de kan tappa några på vägen

Gemensamt kryper hedniska barn genom Roms natt

på alla vägar som leder till män

I kolonner gick de på hälarna

Det är hela Europa som låter av deras musik när snart deras avföring

hobbla mellan tårna

På en stig av gödsel föds mil av myr

Övergivna av änglar och särskilt av sina mästare.

De kommer att stanna där i

vägleda berättelsen om röstlösa röster, hårda och torra, skitar

magnifik polerad av miljontals pilgrimers fotspår som har blivit den

grunderna i gårdagens värld

Idag föds imorgon.

Det är de blodigas tunika,

blodsugare runt om i världen

Inget mer hände, de ser inte ens sina rumpor längre

Hedniska barn blir människor som jag, män i krig,

armar fulla av vapen, i krig med Gud som aldrig trodde på dem

Varje man är ett kränkt barn som kommer att ha lämnat sin lilla hög där för alltid

av kärlek

Hedniska barn är som regnet

Det droppar på dig sedan försvinner det, det lämnar bara vita ränder på

smuts från din hud

Som vita raviner, om du gräver... ja det är rött...