Unsterblich - Maeckes, Sti

Stell dir vor, du hast dein ganzes Leben lang in einer Fabrik geackert

Und kommst heim

Und alles, was du zu hören kriegst ist «Fick dich, Papa»

Von deinem Kleinen und deine Frau sitzt beim Nachbarn

Und weint und fickt mit ihm danach

Sie lässt sich von dir scheiden

Aber das erfährst du erst per Brief in einer Weile

Doch du weißt es schon längst.

Und du denkst zurück, wie dein Leben war und du

erkennst

Du hast immer Geld nach Hause gebracht

Dachtest du wärst ein guter Ehemann, doch ehe man sich versieht

Ist später daran die Ehe zu Grunde gegangen

Dabei war sie mal genau deswegen stundenlang unbefangen

Das ist dein Untergang

Deine Freunde hast du wegen deiner Frau verlassen

Leidenschaften wurden zu Hobbies, die auch verblassten

Fuck, jetzt ist alles weg.

Leben als Sackgasse

Und ich sitz' daheim und schreib diese Zeilen

Draußen schneit’s, die Kälte dringt unweigerlich in mich hinein

Und ich schaue nach vorne — seh' kaum Sicherheit, seh' die Zeit,

die mir bald nicht mehr bleibt

Und ich frag mich, was ich will

Während ich weiter schreib und erkenn' dabei, dass es genau das ist,

was ich will:

Nichts mehr nur den Moment und dass bis ich unter der Erde lieg'

Und allein dieser Moment — eingeschweißt in Worte — macht mich frei von allem

Jeder Zeit, abrufbar und Reißleine bei Einsamkeit einerlei und doch

überlebenswichtig

Und jede Sekunde mehr werd' ich damit unsterblich

Was gibt’s mehr?

Wofür lebst du?

Ne, jetzt mal ehrlich

Im Alter vor sich hinvegetieren in Erinnerung?

Nein

Mit diesem Track werd' ich unsterblich

Ja, das ist Größenwahn

Eine Nummer zu groß für mich, oder nicht?!

Sollte ich nicht lieber bescheiden sein in Einsamkeit?

Nein

Ich tausch alles ein für diesen Moment der Unsterblichkeit

Und ihr könnt reden und mich hassen oder lieben, aber diesen Moment kann mir

niemand von euch nehmen, verdammt

Ich liebe dieses Leben und will deswegen jeden Teil davon genießen

Ich hab immer viel zu viel geredet und nix gemacht

Mich über dies und jenes aufgeregt und jeden gemieden

Der nichts gebracht hat, aber nichts gebracht hat mir diese Einstellung.

Ich wollte immer nur Spiele spielen

Und nicht nur mit Frauen, auch mit Menschen, die mich liebten

Ich konnte nicht vertrauen

Und ich mein nicht vielen, sondern keinem, niemandem, deswegen war ich mein

ganzes Leben lang alleine

Und dann kam sie

Doch sie ging sogleich und seitdem will ich niemanden mehr lieben

Um diesen jemand nicht auch zu verlieren

Fuck, schaut mich nicht so an, ich bin genau wie ihr, echt

Trag' einen Rucksack voll Komplexen auf dem Rücken

Und ich gehe meinen Weg, ohne mich dabei zu bücken

Die Komplexe muss ich kauen und irgendwann auch schlucken

Mit euch teilen, wenn ihr mit mir geht und manchmal auch ausspucken.

Ich teil den Moment mit euch, zu ehrlich

Vielleicht ist das fremd für euch

Für mich nicht

Ich fühle mich je mehr ich in diesem Track steck

Das macht ihn und mich unsterblich

Was gibt’s mehr?

Wofür lebst du?

Ne, jetzt mal ehrlich

Im Alter vor sich hinvegetieren in Erinnerung?

Nein

Mit diesem Track werd' ich unsterblich

Kommt und schießt auf mich

Feuert Kritik und eure Meinung, feuert Kugeln

Feuert auf meine Träume, feuert, wenn es euch Spaß macht

Feuert, wenn ihr das braucht, feuert von Abstand und feuert aus jedem Lauf —

FEUERT!

Ich fang' jede Kugel auf, sie machen mich nur noch stärker

Noch härter

Feuert, wenn ihr das braucht

Feuert, wenn ihr euch traut

Ich steh alleine da, unbewaffnet, nehm' ich’s mit jedem auf

Was soll ich sagen, ihr könnt mir nichts anhaben

Ich steh hier nackt vor euch — ihr nennt das Größ enwahn

Ich nenn' das Markus Winter mit Träumen und Zielen

Der sich nicht zufrieden gibt mit dem, was vielleicht euch befriedigt

Nein, ich will niemand sein — ich will mich nur alles trauen, alles machen,

was ich mir erträum'

Und ich bin hier vor euch, zu mir selbst ehrlich

Das ist keine Selbstverherrlichung.

Ich mach nicht damit

Was gibt’s mehr?

Wofür lebst du?

Ne, jetzt mal ehrlich

Im Alter vor sich hinvegetieren in Erinnerung?

Nein

Mit diesem Track werd' ich unsterblich

Föreställ dig att du har arbetat på en fabrik hela ditt liv

Och kom hem

Och allt du får är "fan dig pappa"

Från din lilla och din fru sitter med grannen

Och gråter och knullar med honom efteråt

Hon skiljer sig från dig

Men det får du veta först i ett brev om ett tag

Men du har vetat det länge.

Och du tänker tillbaka på hur ditt liv var och du

känna igen

Du tog alltid med dig pengar hem

Trodde du skulle bli en bra man, men innan du vet ordet av

Senare kollapsade äktenskapet

Och det var precis därför hon var ohämmad i timmar

Det här är din undergång

Du lämnade dina vänner på grund av din fru

Passioner blev hobbyer, som också försvann

Fan, allt är borta nu.

Livet som en återvändsgränd

Och jag sitter hemma och skriver de här raderna

Det snöar ute, kylan tränger oundvikligen in i mig

Och jag ser framåt - ser knappt säkerheten, ser tiden,

som jag snart inte längre har

Och jag undrar vad jag vill

När jag fortsätter skriva och inser att det är precis så

vad jag vill ha:

Inget mer bara ögonblicket och det tills jag ligger under marken

Och bara det ögonblicket – insvept i ord – gör mig fri från allt

När som helst, tillgänglig och riva sladd i ensamhet samma och ändå

avgörande för överlevnad

Och varje sekund blir jag odödlig med det

Vad mer?

Vad lever du för?

Nej, låt oss vara ärliga

I ålderdomen vegetera i minnet?

Nej

Med det här spåret kommer jag att vara odödlig

Ja, det är megalomani

En storlek för stor för mig, eller hur?!

Borde jag inte hellre vara ödmjuk i ensamheten?

Nej

Jag byter ut allt för detta ögonblick av odödlighet

Och du kan prata och hata mig eller älska mig, men jag kan ha det här ögonblicket

ingen av er tar, fan

Jag älskar det här livet och vill därför njuta av varje del av det

Jag pratade alltid för mycket och gjorde ingenting

Blir upphetsad över det och det och undviker alla

Denna attityd gav mig ingenting, men gav mig ingenting.

Jag har alltid bara velat spela spel

Och inte bara med kvinnor, även med människor som älskade mig

Jag kunde inte lita på

Och jag menar inte många, men ingen, ingen, det var därför jag var min

hela livet ensam

Och så kom hon

Men hon gick direkt och sedan dess vill jag inte älska någon längre

För att inte förlora den där någon också

Fan, titta inte på mig så, jag är precis som du, verkligen

Bär en ryggsäck full av komplex på ryggen

Och jag går min väg utan att böja mig ner

Jag måste tugga komplexen och så småningom svälja dem

Delar med dig om du går med mig och spottar ibland också.

Jag delar ögonblicket med dig, ärligt talat

Kanske är detta främmande för dig

Inte för mig

Jag känner ju mer jag är inne på det här spåret

Det gör honom och mig odödliga

Vad mer?

Vad lever du för?

Nej, låt oss vara ärliga

I ålderdomen vegetera i minnet?

Nej

Med det här spåret kommer jag att vara odödlig

Kom och skjut mig

Eldkritik och din åsikt, skjut kulor

Eld mot mina drömmar, eld om du gillar det

Elda när du behöver, eld på avstånd och eld från varje pipa—

BRÄNDER!

Jag fångar varje kula, de gör mig bara starkare

Ännu hårdare

Elda när du behöver det

Elda om du vågar

Jag står där ensam, obeväpnad, jag tar mig an vem som helst

Vad kan jag säga, du kan inte skada mig

Jag står här naken framför dig - du kallar det storhetsvansinne

Jag kallar det Markus Winter med drömmar och mål

Vem är inte nöjd med vad som kan tillfredsställa dig

Nej, jag vill inte vara vem som helst – jag vill bara våga allt, göra allt

det jag drömmer om

Och jag är här framför dig, ärlig mot mig själv

Detta är inte självförhöjelse.

Jag gör det inte

Vad mer?

Vad lever du för?

Nej, låt oss vara ärliga

I ålderdomen vegetera i minnet?

Nej

Med det här spåret kommer jag att vara odödlig