Panahandeh (Refugee) - Kourosh Yaghmaei

وقتی که آسمون شهر سقف کوتاهی باشه

خوش ترین لحظه هامون گذر آهی باشه

با چه شوقی ما به شب وعده فردا رو بدیم

راز رودی که نرفت رو به دریا رو بگیم

توی باغچه گل نمونده همه فصلها پاییزه

تا میاد اسم بهار همه برگها میریزه

پر پروانه شعرم توی آخرین غزل سوخت

پای شب مفتاد و غمگین چشماشو به دست من دوخت

پای دیوار شکسته واسه این مردم دلتنگ بزنم ساز

نه یه شعری نه یه آهنگ همه دلتنگ همه دلتنگ

نه یه شوقی به گلهای رنگ پریده بزنم رنگ…

وقتی که آسمون شهر سقف کوتاهی باشه

خوش ترین لحظه هامون گذر آهی باشه

با چه شوقی ما به شب وعده فردا رو بدیم

شب تار و بی چراغ کوره راهی رو بریم

توی باغچه گل نمونده همه فصلها پاییزه

تا میاد اسم بهار همه برگها میریزه

پر پروانه شعرم توی آخرین غزل سوخت

پای شب مفتاد و غمگین چشماشو به دست من دوخت

نه دیگه شوقی نمونده واسه این مردم دلتنگ بزنم ساز

نه یه شعری نه یه آهنگ همه دلتنگ همه دلتنگ

نه یه شوقی به گلهای رنگ پریده بزنم رنگ…

När stadens himmel är ett kort tak

Må vår lyckligaste stund passera

Vad ivrigt vi lovar morgondagen till kvällen

Låt oss berätta hemligheten med floden som inte gick till havet

I blomsterträdgården är alla årstider höst

När våren kommer kommer alla löv att falla

Fjärilen i min dikt brändes i den sista sonetten

I slutet av natten stirrade han på min hand med ledsna och ledsna ögon

Vid foten av den trasiga väggen saknar jag dessa människor

Inte en dikt, inte en sång, alla saknar alla

Jag vill inte färga de bleka blommorna...

När stadens himmel är ett kort tak

Må vår lyckligaste stund passera

Vad ivrigt vi lovar morgondagen till kvällen

Låt oss gå på en väg i den mörka natten utan lampa

I blomsterträdgården är alla årstider höst

När våren kommer kommer alla löv att falla

Fjärilen i min dikt brändes i den sista sonetten

I slutet av natten stirrade han på min hand med ledsna och ledsna ögon

Nej, jag vill inte sakna dessa människor längre

Inte en dikt, inte en sång, alla saknar alla

Jag vill inte färga de bleka blommorna...