Pousse, pousse - Jonathan Painchaud

Jean est un homme jovial qui raconte des blagues en lisant le journal

Mais bien que d’apparence assez loin d’exemplaire

Il n'épargne personne de ses commentaires

Voilés sous les couverts de traits humoristiques

Se cachent les ulcères de l’angoisse chronique

Oh Jean est un homme sans travail qui boucle les mois en vendant au détail

De beaux petits sachets ou bien des comprimés

Contenant l’intégral de la pharmacopé

Mais certains soirs il se demande à quoi ça rime

Et certains soirs on le voit seul au fond du gym

Alors il pousse, pousse, pousse de la fonte

Pour oublier la honte

Alors il pousse, pousse, pousse de la fonte

Pour oublier la honte

Anne est une jolie maman, qui soigne son corps et chérie ses enfants

Personne ne connaît l'étendu de son drame

Et les pensées qui rongent son petit coeur de femme

Son homme a pris la poudre d’escampette

Avec une gamine de 10 ans sa cadette

Oh Anne voudrait le faire payer mais elle est incapable de toute méchanceté

Il est sans-le-sous et n’a rien à son nom et il ne mérite quand même pas la

prison

Mais certains soirs elle se demande à quoi ça rime

Et certains soirs on la voit seule au fond du gym

Alors elle pousse, pousse, pousse de la fonte

Pour oublier la honte

Alors elle pousse, pousse, pousse de la fonte

Pour oublier la honte

Je suis un chanteur populaire qui aux dires de plusieurs à vraiment tout pour

plaire

Derrière ma facade de stoïque bellâtre

Je suis aussi solide qu’une statue de plâtre

Quand la nuit tombe et que mon esprit vagabonde

J’ai tenté si souvent, peur de la fin du monde

Je suis un chanteur populaire et je fait ce que j’peux pour ne pas être amer

Lorsqu’il me faut passer par-dessus mes principes

Pour qu’on joue mes chansons ou mes vidéoclips

Mais certains soirs je me demande à quoi ça rime

Et certains soirs on me voit seul au fond du gym

Alors je pousse, pousse, pousse de la fonte

Pour oublier la honte

Alors je pousse, pousse, pousse de la fonte

Pour oublier la honte

On a tous sur le coeur un haltère et sur les épaules le poids de l’Univers

Condamnés à fournir constamment un effort pour ne pas devenir notre propre

poids mort

Mais certains soirs on se demande à quoi ça rime

Et certains soirs on est tous seuls au fond du gym

Alors on pousse, pousse, pousse de la fonte

Pour oublier la honte

Alors on pousse, pousse, pousse de la fonte

Pour oublier la honte

Jean är en gemytlig man som berättar skämt medan han läser tidningen

Men även om det till synes ganska långt ifrån exemplariskt

Han skonar ingen från sina kommentarer

Beslöjad under täckmantel av humoristiska inslag

Dölj sår av kronisk ångest

Oh Jean är en arbetslös man som klarar sig med att sälja detaljhandel

Fina små påsar eller tabletter

Innehåller hela farmakopén

Men vissa nätter undrar han vad rimmet är

Och vissa kvällar ser vi honom ensam på baksidan av gymmet

Så han trycker, trycker, trycker gjutjärn

Att glömma skammen

Så han trycker, trycker, trycker gjutjärn

Att glömma skammen

Anne är en vacker mamma, som tar hand om sin kropp och vårdar sina barn

Ingen vet omfattningen av hans drama

Och tankarna som gnager i hennes lilla kvinnas hjärta

Hennes man lyfte

Med ett 10 år yngre barn

Åh Anne skulle vilja få honom att betala men hon är oförmögen till någon ondska

Han är penninglös och har ingenting med sitt namn och han förtjänar fortfarande inte det

fängelse

Men vissa nätter undrar hon vad rimmet är

Och vissa kvällar ser vi henne ensam på baksidan av gymmet

Så hon trycker, trycker, trycker på gjutjärnet

Att glömma skammen

Så hon trycker, trycker, trycker på gjutjärnet

Att glömma skammen

Jag är en populär sångare som enligt många verkligen har allt att göra

att behaga

Bakom mitt ansikte av stoisk fop

Jag är solid som en gipsstaty

När natten faller och mina tankar vandrar

Jag försökte så ofta, rädd för världens undergång

Jag är en populär sångare och jag gör vad jag kan för att inte vara bitter

När jag måste gå bortom mina principer

För att spela mina låtar eller mina musikvideor

Men vissa nätter undrar jag vad det handlar om

Och vissa kvällar ses jag ensam på baksidan av gymmet

Så jag trycker, trycker, trycker lite järn

Att glömma skammen

Så jag trycker, trycker, trycker lite järn

Att glömma skammen

Vi har alla en hantel på våra hjärtan och på våra axlar tyngden av universum

Dömd att ständigt anstränga sig för att inte bli vår egen

dödvikt

Men vissa kvällar undrar vi vad det handlar om

Och vissa kvällar är vi helt ensamma på baksidan av gymmet

Så vi trycker, trycker, trycker lite järn

Att glömma skammen

Så vi trycker, trycker, trycker lite järn

Att glömma skammen