Värmlandsvisan - In Flames

Ack, Värmeland, du sköna, du härliga land!

Du krona för Svea rikes länder!

Ja, om jag komme mitt i det förlovade land

Till Värmland jag ändå återvänder

Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö

Om en gång ifrån Värmland jag tager mig en mö

Så vet jag att aldrig jag mig ångrar

Ja, när du en gång skall bort och gifta dig, min vän

Då skall du till Värmeland fara;

Där finnes nog Guds gåvor med flickor kvar igen

Och alla ä' de präktiga och rara

Men friar du där, så var munter och glad!

Ty muntra gossar vilja Värmlandsflickorna ha;

De sorgsna — dem ge de på båten

Och Värmelandsgossen, han är så stolt och glad

Han fruktar för intet uti världen

När Konungen bjuder, då drager han åstad

Bland kulor och blixtrande svärden

Ja!

Vore det Ryssar till tusendetal

Han ej dem alla fruktar, han vill ej annat val

Än dö eller segra med ära

Och skulle han ej strida med glädje och med mod

Och livet sitt våga, det unga?

Där hemma sitter moder och beder för hans blod

Med Bruden, den älskade, unga

En Värmelandsflicka, så huld och så skön!

För Kung och Land han strider, och hon skall bli hans lön

Ho kan honom då övervinna?