The Man of Bronze - Henry Canyons, Googie, Amy Leigh Richards

Bravo!

Hip hip hourah pour le heros

Il a merite a sa medaille

Et le bonheur est dans ses yeux

Early morning mid june.

tanks got the streets rumbling.

Patoons stationed in front of the Louvre, wondering

Whole family had our ears glued, hearing the news of our worst fears true on

the broadcast

We all prayed for God at long last, my father’s storefront smashed

Forced to wear gold star on our armbands, community of trembling hands

Frantic escape plans and caravans, damn nightmare’s just begun

Mother told me i had to run, January '41

Frozen hoping she’d again see her only son

They lockin' us up in cages

Strap muzzles to our faces

I can’t take it

My plan is escapin' this plantation

Breakin' outta my shackles

Patient I wait for massa

To count his sheep

And when he’s sound asleep

Is when I make a dash

Into the forest

Gotta follow polaris

The sounds of bloodhounds are echoing bellow into the morning

I gotta make it

If not they’ll be hangin me from a noose by my neck

Just so massa doesn’t lose his respect

They call me Bravo

These lashes on my back are more like a symbol

When all faith dwindled

The candle was meant to be rekindled

War is far from Civil

Confederate flags wave in the red sun

Run to the pulse of a dead drum

I can’t stop now I’ve made it way too far paid in scars can’t believe I even

made it this far

Little further I’m considered a free man where each hand is valued the same

For what it’s worth

For what is gained

A brand new name

No longer a slave

Just call me Bravo

Je suis parti au milieu de la nuit

Aucune idée de l’avenir de ma famille

Seulement l’espoir de les retrouver au Brésil

Dix mille bournes…

Nothing was forewarned

Or for sure, hiding under floorboards, in stalls in farms

All aboard to cross shores, the reward of seeing my family once more

Peur qu’ils sont morts, notre puissance est trop fort.

c’est mon médaille en or

bravo!

Hip hip hourah pour le heros

Det är en förtjänst som en medaille

Et le bonheur est dans ses yeux

Tidigt på morgonen i mitten av juni.

stridsvagnar fick gatorna att mullra.

Patoner stationerade framför Louvren, undrar

Hela familjen hade öronen klistrade och hörde nyheten om våra värsta rädslor

sändningen

Vi bad alla till slut för Gud, min fars skyltfönster krossades

Tvingad att bära guldstjärna på våra armband, en gemenskap av darrande händer

Desperata flyktplaner och husvagnar, en jäkla mardröm har precis börjat

Mamma sa till mig att jag var tvungen att springa, januari '41

Frusen i hopp om att hon skulle få träffa sin enda son igen

De låser in oss i burar

Spänn munkorgar till våra ansikten

Jag kan inte ta det

Min plan är att fly denna plantage

Bryter mig ur mina bojor

Patient jag väntar på massa

Att räkna sina får

Och när han sover

Är när jag gör ett streck

In i skogen

Måste följa polaris

Ljudet av blodhundar ekar under morgonen

Jag måste klara det

Om inte kommer de att hänga mig i en snara vid min hals

Bara så att massa inte förlorar sin respekt

De kallar mig Bravo

Dessa fransar på min rygg är mer som en symbol

När all tro minskade

Det var meningen att ljuset skulle tändas igen

Krig är långt ifrån Civil

Konfedererade flaggor vajar i den röda solen

Kör till pulsen på en död trumma

Jag kan inte sluta nu jag har gjort det alldeles för mycket betalt i ärr kan inte fatta att jag en

har kommit så här långt

Lite längre fram betraktas jag som en fri man där varje hand värderas lika mycket

För vad det är värt

För vad som vinns

Ett helt nytt namn

Inte längre en slav

Kalla mig bara Bravo

Je suis parti au milieu de la nuit

Aucune idée de l’avenir de ma famille

Seulement l’espoir de les retrouver au Brésil

Dix Mille Bournes...

Ingenting var förvarnat

Eller säkert, gömmer sig under golvbrädor, i stallar på gårdar

Alla ombord för att korsa kuster, belöningen att se min familj en gång till

Peur qu'ils sont morts, notre puissance est trop fort.

c’est mon médaille en or