Skula, Skorpa, Skalk - Falconer

Years of famine and years of sigh

Reaps our land that fell from crest

Creatures, serfs and men hanged high

Yet no remedy

What will ever please our Gods?

Gather the chiefs and sages

What will save the tomorrow

From these Dark Ages

Slay and sacrifice our king

Coat the statues with noble blood

Intensify the holy smoke

With a royal lamb

Now neither your braves, your wise nor gold

So far renowned

Will be of aid now as the doomsday call

Now you must rise up to show the steel

Courage of your heart

And soon you’ll raise your horn in Valhalla’s hall

Skula, Skorpa, Skalk

En man han tjänt herr lagers gård

I sommar, vinter år för år

Säg mig, vem sörjer nu för dig?

För slit och släp under himmel grå

Han blott sitt bröd som löning får

Säg mig, vem sörjer nu för dig?

Så kommer hastigt budet in:

— Vår herre lägrar dotra din!

Säg mig, vem sörjer nu för dig?

Och trällen nu genom dörren steg

Han lämna plogen vid årkerns teg

Säg mig, vem sörjer nu för dig?

— Herr lager hör nu mina ord

Min doter till din hora gjord

Säg mig, vem sörjer nu för dig?

Och lager sa i vredesmod:

— Du värnar ej om ditt trälablod

Säg mig, vem sörjer nu för dig?

Varken öl eller vin dig ämnat

Ej heller ägorätt

Dock Skula, Skorpa, Skalk

Träl visste ej ett ord utav

Förrns strupen hans var skuren av

Säg mig, vem sörjer nu för dig?

— Det här är nog för bot idag

Och dotra tar jag vid behag

Säg mig, vem sörjer nu för dig?

— Kom jag ska visa dig min rätt

Att trösta dej på valfritt sätt

Säg mig, vem sörjer nu för dig?

«O tack!»

Han sa med gråtmild röst

Och stötte kniven uti hans bröst

— Säg mig, vem sörjer nu för dig?