On n'a rien vu venir - Exsonvaldes

A chaque fois on a cru,

qu’on y était, que ça irait.

Et à chaque fois on a cru,

que tout serait, différent.

Les mensonges, la distance et le temps.

La rancœur et le rendement des sentiments.

Je n’ai rien vu venir,

invincible en équilibre à me dire,

que le meilleur était à venir.

Et en même temps on entendait,

la terre trembler et les vitres tomber.

Et on pensait passer sauvés,

entre les gouttes,

les failles sur la route.

C'était sans compter sur le vent qui s’en est mêlé,

sans compter sur le vent qui s’en est mêlé.

On l’avait vu venir,

invisible en équilibre sans rien dire.

On a peut-être vu le pire.

Je n’ai rien vu venir,

invincible en équilibre à me dire,

qu’on le verrait venir.

Invisible en équilibre sans rien dire.

On a peut-être vu le pire.

(Merci à Romain Sc pour cettes paroles)

Varje gång vi trodde,

att vi var där, att det skulle gå bra.

Och varje gång vi trodde,

att allt skulle vara annorlunda.

Lögner, avstånd och tid.

Harm och utbytet av känslor.

Jag såg ingenting komma,

oövervinnerlig redo att berätta för mig,

att det bästa var att komma.

Och samtidigt hörde vi,

jorden skakar och fönstren faller.

Och vi trodde att vi hade passerat frälsta,

mellan dropparna,

felen på vägen.

Det var utan att räkna med vinden som inblandade,

inte räkna med vinden som blev inblandad.

Vi såg det komma,

osynlig i balans utan att säga något.

Vi kanske har sett det värsta.

Jag såg ingenting komma,

oövervinnerlig redo att berätta för mig,

vi skulle se det komma.

Osynlig i balans utan att säga något.

Vi kanske har sett det värsta.

(Tack till Romain Sc för dessa texter)