Tilbake Til Start - Evig Poesi, Camara

Åpner ett øye rett før alarmen våkner

Jeg kunnet sove mer, men e’kke som om verden stopper

Et par push-ups dytter søvnen ut av kroppen

Tar en dusj, og pusser tenna, ny bokser, nye sokker

Pleide å komme hjem fra byen, klokka halv tre om morran

Nå står jeg opp med sola, opp med rette bein foran

Sier 'god morgen, Oslo'

Eller skal vi si 'god morgen, Sodoma'?

Lommebok, nøkkel I beina, opp I skoa

Oslo er en sliten jente som har fått smaken på Cola

Ser fin ut på avstand, men nesa renner det blod av

Og kidsa gjør som (?) sperrer øya opp mot sola

Ingen veit sitt eget beste her, for knærne treffer jorda

Det er klart det er grenser for hva motherfuckers kan godta

Har gravd meg ned som Bin Laden ved Tora Bora

En rabbiner I en Tora, eldre dotter I en kobra

Men ingenting varer evig, bare spør Keem og Roma

Prøver å produsere

Søker etter systemer

Så drømmer og reflekterer

Føtta mine masjerer

Følger meg mellom stedet

Gjør at jeg navigerer mellom bølgeslag og gener

Studerer karakterer I mengdene jeg passerer

Søker noe unikt, men alt jeg ser det reflekterer

Følelser forgrener seg I ørsmå problemer

Så jeg meg på å leve

Tar noen skritt, balanserer

Jeg lever bare I dag, og ingen veit når jeg drar

Vi’kke gi bort det jeg har, og venter på det som var

Jeg lever bare I dag, og ingen veit når jeg drar

Vi’kke tilbake til start, og venter på det som var

Jeg lever bare I dag, og ingen veit når jeg drar

Vi’kke tilbake til start, og venter på det som var

Jeg pleide å lengte etter evigheten

På evige leten etter den evige freden

Som jeg husker så godt, men ikke har kjent på evigheter

Det tok litt tid å forstå at den ikke eksisterer

Jeg fokuserer på å puste inn nåtid

Pushe av fremtid, og blende av fortid

Har begynt å venne meg til å leve et kort liv

For uten vinter’n hadde våren vært så kjip

Vil ha beina på jorda før jeg letter

Vil holder hodet kaldt, før orda rører mine lepper

Følger ikke lenger etter de som følger etter

Og forføger sine følelse istede for å føle etter

Skal jeg grine eller smile av det jeg ser

Eller skrive det stille ned og la det hvile I fred

La det spire og bli en ide som vi kan dele I sammen

Vi er likere enn det vi vet, det er derfor livet er en klisje

Jeg prøver å formulere

Setninger I systemet som gleder og inspirerer

Hjernen min leviterer, forestiller meg steder

Sjela mi er fanga mellom ideer og gener

Hvor mange jeg passerer er klare over at de lever?

At vi er det som er igjen av fortias imperier

For mange scorer gleden av hvor vi egentlig strever

Jeg øver på å leve til den dagen jeg klipperer

Öppnar ena ögat precis innan larmet går

Jag kunde sova mer, men inte som om världen stannade

Ett par armhävningar pressar sömnen ur kroppen

Tar en dusch, och borstar tänderna, nya burkar, nya strumpor

Brukade komma hem från stan vid halv fyra på morgonen

Nu går jag upp med solen, upp med raka ben fram

Säger "god morgon, Oslo"

Eller ska vi säga "god morgon, Sodom"?

Plånbok, nyckel i benen, upp i skon

Oslo är en trött tjej som har fått smak för Cola

Ser trevligt ut på avstånd, men näsan blöder

Och kidsa agerar som att (?) blockera ön mot solen

Ingen vet sitt eget bästa här, för deras knän träffar marken

Det finns helt klart gränser för vad jävlar kan acceptera

Har begravt mig själv som Bin Ladin vid Tora Bora

En rabbin i en Tora, äldre dotter i en kobra

Men ingenting varar för evigt, fråga bara Keem och Roma

Försöker producera

Söker efter system

Så drömmer och reflekterar

Mina fotmassager

Följ mig mellan platserna

Får mig att navigera mellan vågor och irritationsmoment

Studiebetyg I de mängder jag klarar

Letar efter något unikt, men allt jag ser speglar det

Känslor förgrenar sig till små problem

Jag såg mig själv leva

Tar några steg, balanserar

Jag lever bara IDAG, och ingen vet när jag åker

Vi kommer inte att ge bort det jag har, och vänta på det som var

Jag lever bara IDAG, och ingen vet när jag åker

Vi är tillbaka till ruta ett och väntar på det som var

Jag lever bara IDAG, och ingen vet när jag åker

Vi är tillbaka till ruta ett och väntar på det som var

Jag brukade längta efter evigheten

I evigt sökande efter evig frid

Som jag minns så väl, men inte känt på evigheter

Det tog lite tid att förstå att det inte finns

Jag fokuserar på att andas i nuet

Framtidens drivkraft och det förflutna

Har börjat vänja sig vid att leva ett kort liv

För utan vinter hade våren varit så dålig

Jag vill ha fötterna på jorden innan jag lyfter

Kommer hålla huvudet kallt, innan orden berör mina läppar

Följer inte längre de följande

Och ökar deras känslor istället för att känna efter dem

Ska jag skratta eller le åt det jag ser

Eller skriv ner det tyst och låt det vila i frid

Låt det gro och bli en idé som vi kan dela tillsammans

Vi är mer som än vi vet, det är därför livet är en klyscha

Jag försöker formulera mig

Meningar I systemet som glädjer och inspirerar

Min hjärna svävar, föreställer platser

Min själ är fångad mellan idéer och gener

Hur många människor jag passerar är medvetna om att de lever?

Att vi är det som finns kvar av fyrtiotalets imperier

För många är glädjen att göra mål där vi faktiskt strävar

Jag övar på att leva tills den dagen jag klipper