The Terminal Tavern - David Wilcox

Ah, what a beautiful place.

It is so lush and quiet in these walls.

It’s a place where the sound really stands a chance of finding its way.

And I’m grateful 'cause, man, there are a lot of gigs that’s just really hard.

The sound doesn’t stand a chance.

A lot of times there’s a gig that’s between somewhere and somewhere else.

You really wouldn’t go there to play it, but the booking agent says «Well

you’re on your way.

Why don’t you stop and play, you know, the Terminal Tavern.

As my friend Gamble would say, «What a skull orchard.»

I mean imagine straining good, fine art sensibility through that veil of

chicken wire.

It’s the kind of place where you gaze about you at those walls of pecky Cyprus

and pine wood adorned with frontier memorabilia and mint-condition tire tool

sets.

And the ceiling under slung with fish net encrusted with detritus and streaming

down through the steaming midnight air, a million shattered dreams that dangle

like declensions of despair.

And the daily drunks just line the walls like lemmings in repose.

The festering booze assaulting their entrails, like time-release suicide.

They’re stuck to that sticky floor and they’re not moving.

And you think, «What do they need?»

Well, I don’t have that.

What have I got?

I’ve got an acoustic guitar, it’s not enough.

I’ve got words.

I wonder if they stand a chance to be heard.

Maybe music doesn’t stand a chance.

I mean, I can make sound.

I have vocal chords.

I have strings.

I can make sound.

Who needs sound?

We need music and music is much bigger than that.

Music is timing with a capital «T.»

Music is hearing a song that sounds like your song, 'cause it’s just what

you’ve been dreaming of or thinking of, or praying for.

Suddenly it’s speaking right to you.

And sure, there’re all these other people here but they’re just superfluous.

It’s your song and it was meant just for you.

It hits home and it’s real, 'cause it’s coming from some place much bigger.

But in that place you look around and you think, «Oh man there’s no chance for

this to happen.

There’re so many distractions.»

There’s always distractions.

All you can do is send it out.

I think Sting’s analogy of songs is a great one saying, «It's a message in a

bottle.»

You take all your best hopes and dreams and send it out in a bottle.

Toss it in the ocean.

Whoever gets it and when they get it, well it has more to do with the ocean

than it has to do with you.

That’s good, the ocean can be trusted, if the timing is right.

Send it out as best you can.

Åh, vilket vackert ställe.

Det är så frodigt och tyst i de här väggarna.

Det är en plats där ljudet verkligen har en chans att hitta rätt.

Och jag är tacksam för det finns många spelningar som är riktigt svåra.

Ljudet har inte en chans.

Många gånger är det en spelning som är mellan någonstans och någon annanstans.

Du skulle verkligen inte gå dit för att spela det, men bokningsagenten säger "Tja

du är på väg.

Varför stannar du inte och spelar, du vet, Terminal Tavern.

Som min vän Gamble skulle säga, «Vilken skalleträdgård.»

Jag menar föreställ dig att anstränga bra, fin konstkänslighet genom den slöjan

hönsnät.

Det är den typen av ställe där du tittar omkring dig på de där murarna på kåta Cypern

och furu prydd med frontier-memorabilia och däckverktyg i nyskick

set.

Och taket under slungat med fisknät täckt av detritus och strömmande

ner genom den rykande midnattsluften, en miljon krossade drömmar som dinglar

som deformationer av förtvivlan.

Och de dagliga fyllonen kantar väggarna som lämlar i vila.

Den tjatande spriten som angriper deras inälvor, som ett självmord som frigörs.

De har fastnat på det där klibbiga golvet och de rör sig inte.

Och du tänker: "Vad behöver de?"

Tja, det har jag inte.

Vad har jag?

Jag har en akustisk gitarr, det räcker inte.

jag har ord.

Jag undrar om de har en chans att bli hörda.

Musik kanske inte har en chans.

Jag menar, jag kan göra ljud.

Jag har stämband.

Jag har strängar.

Jag kan göra ljud.

Vem behöver ljud?

Vi behöver musik och musik är mycket större än så.

Musik är tajming med ett versalt "T."

Musik är att höra en låt som låter som din låt, för det är precis vad

du har drömt om eller tänkt på eller bett för.

Plötsligt talar den rätt till dig.

Och visst, det finns alla dessa andra människor här men de är bara överflödiga.

Det är din låt och den var menad bara för dig.

Det träffar hem och det är på riktigt, för det kommer från någon plats som är mycket större.

Men på det stället ser du dig omkring och tänker: «Åh, det finns ingen chans till

detta ska hända.

Det finns så många distraktioner.»

Det finns alltid distraktioner.

Allt du kan göra är att skicka ut det.

Jag tycker att Stings analogi med låtar är bra som säger: «Det är ett budskap i ett

flaska."

Du tar alla dina bästa förhoppningar och drömmar och skickar ut på flaska.

Kasta den i havet.

Den som får det och när de får det, ja det har mer med havet att göra

än det har med dig att göra.

Det är bra, havet går att lita på om timingen är rätt.

Skicka ut det så gott du kan.