Olivia - Daran

Sur le quai, la bouche ouverte, j’ai avalé la grêle

Je pense à toutes ces années perdues à faire du zèle

A souder de si près la tôle que les vapeurs d’acétylène

Ne m’ont jamais permis de voir les bateaux, les baleines

On m’a viré ce matin, je ne me suis jamais senti aussi bien

A l'évidence, olivia

J'étais pas fait pour, fait pour ça

Prisonnier des trois huit, mon rêve a su rester neuf

Je borderai les voiles de Wellington à Terre-Neuve

Je serai navigateur ou je ne serai rien

On m’a viré ce matin, je ne me suis jamais senti aussi loin

Sur le pont, les yeux fermés, je devine le vent

Je pense à tous ces hasards qui décident en passant

Du temps qu’il fait, du temps qu’il faut pour qu’enfin

Je comprenne

Qu'à serrer de si près la vague, je peux toucher les baleines

Si j’ai viré ce matin, c’est que mon cap est encore incertain

Et la vie…

Et la vie danse, Olivia

Tout recommence, Olivia.

På kajen med öppen mun svalde jag hageln

Jag tänker på att alla dessa bortkastade år var övernitiska

Svetsa plåt så tätt att acetylen avgas

Tillät mig aldrig att se fartygen, valarna

Jag fick sparken i morse, jag mådde aldrig bättre

Självklart, olivia

Jag var inte gjord för, gjord för det här

Fången av de tre åttorna, min dröm har behållit nio

Jag ska rada seglen från Wellington till Newfoundland

Jag blir navigatör annars blir jag ingenting

Jag fick sparken i morse, har aldrig känt mig så här långt

På däck, slutna ögon, antar jag vinden

Jag tänker på alla de chanserna som avgör i förbigående

Om vädret, om tiden det tar att äntligen

jag förstår

Att krama vågen så nära att jag kan röra vid valarna

Om jag svängde i morse beror det på att min kurs fortfarande är osäker

Och livet...

Och livet dansar, Olivia

Allt är om igen, Olivia.