O menino da porteira - Daniel

Toda vez que eu viajava pela estrada de Ouro Fino

De longe eu avistava a figura de um menino

Que corria abria a porteira e depois vinha me pedindo

Toque o berrante seu moço

Que é pra eu ficar ouvindo

Quando a boiada passava e a poeira ia baixando

Eu jogava uma moeda e ele saía pulando

Obrigado boiadeiro

Que Deus vá lhe acompanhando

Pra aquele sertão à fora meu berrante ia tocando

Nos caminhos desta vida muito espinho eu encontrei

Mas nenhum calou mais fundo

Do que isto que eu passei

Na minha viagem de volta qualquer coisa eu cismei

Vendo a porteira fechada o menino não avistei

Arriei do meu cavalo num ranchinho à beira chão

Vi uma mulher chorando, quis saber qual a razão

Boiadeiro veio tarde, veja a cruz no estradão

Quem matou o meu filhinho foi um boi sem coração

Lá pras bandas de Ouro Fino levando gado selvagem

Quando passo na porteira até vejo a sua imagem

O seu rangido tão triste mais parece uma mensagem

Daquele rosto trigueiro desejando-me boa viagem

A cruzinha no estradão do pensamento não sai

Eu já fiz um juramento que não esqueço jamais

Nem que o meu gado estoure, e eu precise ir atrás

Neste pedaço de chão berrante eu não toco mais

Varje gång jag reste längs Ouro Fino-vägen

På långt håll kunde jag se gestalten av en pojke

Vem skulle springa och öppna porten och sedan komma och fråga mig

Spela horn, unge man

Vad ska jag lyssna på

När flocken gick förbi och dammet hade lagt sig

Jag kastade ett mynt och han hoppade ut

Tack cowboy

Må Gud följa med dig

Ute i baklandet spelade mitt horn

På det här livets vägar hittade jag många taggar

Men ingen föll djupare

Än vad jag gick igenom

På min resa tillbaka tänkte jag på något

När jag såg den stängda porten såg jag inte pojken

Jag klev av hästen på en liten ranch i kanten av marken

Jag såg en kvinna gråta, jag ville veta orsaken

Boiadeiro kom sent, se korset på vägen

Den som dödade min lille son var en hjärtlös oxe

Där borta i Ouro Fino tar vilda boskap

När jag går förbi porten ser jag till och med din bild

Det knarrar så tyvärr ser det mer ut som ett meddelande

Av det svarta ansiktet som önskar mig en god resa

Det lilla korset på tankens motorväg lämnar inte

Jag har redan tagit en ed som jag aldrig kommer att glömma

Även om min boskap spricker och jag måste gå efter

På den här pråliga marken spelar jag inte längre