Moths - Cubbiebear

I let 'er back, wasn’t as easy as I thought it’d be

Solving thoughts of self-worth, getting over you

Feeling all these feet that I’m underneath

The words are coming about as easy as

My peace that it swallows in between

And I’m lost with she consuming my thoughts

Turning he to he is something I don’t need

Right, afraid of you, or afraid of me?

Aging the lesson, living in future’s worry

I could never see, so I’m allowed to question

And it’s not to leave us left guessing

I just wanna breath with a chest free of tension

Have an answer that defines the meaning

It’s hard to believe though right?

Honesty, now even the truth is hard to read

So we coop up afraid to speak and stay silent just be

'Cause anger follows the word we, and we don’t get

We try, look pathetic, regret that warmth or freeze

I’ll stand rejected these words infest

And now hurt is a cure, wings spread be free

And I’ll try to be

Sometimes I’m guessing the lessons learned

Are stretched in tethered seams, seems to stretch

Mixing up my thoughts, fuckin' up my speech

And the circle circle’s

Starts at the scene where you decide to leave

And I can’t pretend to not see if you’re right

Cause if I was you I guess, I would hate me

Yeah I felt like that way for like, I 'dunno, for a while, uh, I was like,

too busy trying to like, fix a thing, and keep it alive

This is why I step regardless of fate

I move from you, feeling sick and afraid

Foot at a time every day more empty

So I paint but everything bleeds gray

You want proof that I move from what I do

With every truth seen as excuse

What’s the use of blame?

Already bruised

And claimed everything that we went through

I’m out of pockets to hold this shame with

So sick of past and pain you keep placed in

So I mass mistakes and turn facing a grudge

That claim them, hoping it won’t hate it

But it’s a monster, it’s not solid

My hands go right through

So dark and abused, a shadow to hide promises

We used to hold on to

The only conviction that’s said so plain

Is against in defense of misjudged statements

Till we shake in rage you hold aim with a weight

To carry my name in

I’m making you look like a bad person, right?

Is that what you’d say?

I can’t feel guilty all the time

And there’s only so much I could take

So the stress made a space in old is a tell in the mirror

Only we don’t grow, just age to the point of defeat

And it shows, straining to speak but just don’t

As awful as I ever was

Hoping for hope, grabbing at air with stares so cold

And a person who crumbles in between holds

I sift through it looking for gold, but find, that I won’t

You know what?

That’s always like the weird part too, like when people break up

and it gets like, ugly and terrible.

Like how come they can’t just remember,

like when they met, they saw something beautiful in each other.

They found an attractive person they’re like, you know, 'I wanna find out more

about them, they seem incredible, they seem very nice, they seem…

blah blah blah' and you learn about that person.

Why’s it all have to get ugly?

Why can’t it just be remembered that, it started because you fuckin' liked

each other

This distance creates a space

We fill with fingers pointing cross-ways

And hold our hearts, pledging our side

So brave but afraid to step off base

Such a waste of air to fill words when

Our exhales that hope to help cure just hurt

And we search through what’s heard for comfort

But keep finding an ugly person

It’s pathetic, someone’s gotta say it

At this point, I’ve run out of guilt

Somewhere between my try and your pride

Free will has turned this to an easy kill

Mistakes are made at times, I’m not perfect

And worse shit you could even claim

But a better person forgives and moves on

Blame threads every glance that you make

I’m losing my will to care or be there, be alone

If the truth is mutual, I know, my silence is hell

where you told take note

Poke the bear beware the path you chose

Cause you my belly up

And I ought to know the same shot

I could show where you rot

I could push and prod till you fold

But I’m not I won’t

I could but I don’t

I hold that fault to my chest

One hand waving my best, drowning

Afraid of distance but let

The two of us left upset, stop shouting

Assuming a mess, the toll it takes to just rest

In peace each piece still counting

Ways to forget, unless it’s a win it’s just stress

In address to nothing amounting

So let’s just bet on downing each other again

Prep that poker face, push all in

You’re all verse to all of me, blood and skin

Who wins can say let’s just be friends

And flaunt it, other pretends to not lose face

Gives in, smiles that keep up in company

But never feel safe, neglects, reject, just blend in

Jag lämnade tillbaka det, det var inte så lätt som jag trodde det skulle vara

Att lösa tankar om eget värde, komma över dig

Känner alla dessa fötter som jag är under

Orden kommer ungefär lika lätta som

Min frid som den sluker emellan

Och jag är vilsen med att hon konsumerar mina tankar

Att vända sig till han är något jag inte behöver

Visst, rädd för dig eller rädd för mig?

Åldra lektionen, leva i framtidens oro

Jag kunde aldrig se, så jag får ifrågasätta

Och det är inte för att låta oss gissa

Jag vill bara andas med en bröstfri från spänning

Har ett svar som definierar innebörden

Det är dock svårt att tro?

Ärlighet, nu är till och med sanningen svår att läsa

Så vi samlar oss rädda för att prata och tiga bara var

För ilska följer ordet vi, och vi förstår inte

Vi försöker, ser patetiska ut, ångrar den värmen eller fryser

Jag avvisar dessa ord

Och nu är ont är ett botemedel, vingarna sprids vara fria

Och det ska jag försöka vara

Ibland gissar jag på lärdomarna

Är sträckta i tjudrade sömmar, verkar töjas

Blandar ihop min tankar, jävla mitt tal

Och cirkelcirkelns

Börjar vid platsen där du bestämmer dig för att gå

Och jag kan inte låtsas att jag inte ser om du har rätt

För om jag var du antar jag att jag skulle hata mig

Ja, jag kände så för typ, jag vet inte, ett tag, eh, jag var som,

för upptagen med att försöka gilla, fixa en sak och hålla den vid liv

Det är därför jag kliver oavsett öde

Jag flyttar från dig, känner mig sjuk och rädd

Fot åt ​​gången varje dag mer tomt

Så jag målar men allt blöder grått

Du vill ha bevis på att jag flyttar från det jag gör

Med varje sanning ses som ursäkt

Vad är användningen av skuld?

Redan blåslagen

Och hävdade allt vi gick igenom

Jag har slut på att hålla denna skam med

Så trött på det förflutna och smärta du håller dig placerad i

Så jag massa misstag och vänder mig mot ett agg

Det hävdar dem, i hopp om att det inte kommer att hata det

Men det är ett monster, det är inte solidt

Mina händer går rakt igenom

Så mörk och missbrukad, en skugga för att dölja löften

Vi brukade hålla fast vid

Den enda övertygelsen som sägs så enkelt

Är mot till försvar av felbedömda uttalanden

Tills vi skakar av raseri håller du målet med en vikt

Att bära in mitt namn

Jag får dig att se ut som en dålig person, eller hur?

Är det vad du skulle säga?

Jag kan inte känna mig skyldig hela tiden

Och det finns bara så mycket jag skulle kunna ta

Så stressen som gjorde ett mellanrum i gamla är en att säga i spegeln

Bara vi inte växer, bara åldras till nederlag

Och det märks, anstränger sig för att prata men gör det bara inte

Lika hemsk som jag någonsin varit

Hoppas på hopp, tar tag i luften med så kalla blickar

Och en person som faller sönder mellan lastrummen

Jag sållar igenom den och letar efter guld, men ser att jag inte kommer att göra det

Vet du vad?

Det är alltid som den konstiga delen också, som när människor gör slut

och det blir liksom fult och hemskt.

Som hur kommer det sig att de inte bara kan komma ihåg,

som när de träffades såg de något vackert hos varandra.

De hittade en attraktiv person som de är som, du vet, 'jag vill veta mer

om dem, de verkar otroliga, de verkar väldigt trevliga, de verkar...

bla bla bla' och du lär dig om den personen.

Varför måste allt bli fult?

Varför kan det inte bara komma ihåg att det började för att du gillade det

varandra

Detta avstånd skapar ett utrymme

Vi fyller med fingrar som pekar i kors

Och håll våra hjärtan och lovar vår sida

Så modig men rädd för att gå utanför basen

Ett sådant slöseri med luft för att fylla ord när

Våra utandningar som hoppas kunna hjälpa till att bota gör bara ont

Och vi söker igenom det som hörs för tröst

Men fortsätt att hitta en ful person

Det är patetiskt, någon måste säga det

Vid det här laget har jag slut på skuld

Någonstans mellan mitt försök och din stolthet

Den fria viljan har förvandlat det här till en lätt död

Misstag görs ibland, jag är inte perfekt

Och värre skit kan man till och med hävda

Men en bättre person förlåter och går vidare

Skyll på trådar varje blick du gör

Jag tappar viljan att bry mig eller vara där, vara ensam

Om sanningen är ömsesidig vet jag att min tystnad är ett helvete

där du sa, notera

Peta björnen akta dig för den väg du valde

För att du får upp magen

Och jag borde veta samma skott

Jag kan visa var du ruttnar

Jag skulle kunna trycka och driva tills du viker dig

Men det är jag inte, jag kommer inte

Jag kunde men jag gör det inte

Jag håller det felet mot bröstet

En hand viftar till mitt bästa, drunknar

Rädd för avstånd men låt

Vi två lämnade upprörda, sluta skrika

Förutsatt att det är rörigt, det tar bara att vila

I lugn och ro räknas varje bit fortfarande

Sätt att glömma, om det inte är en vinst är det bara stress

I adress till inget belopp

Så låt oss bara satsa på att nedbryta varandra igen

Förbered det där pokeransiktet, tryck all in

Du är all vers för mig, blod och hud

Den som vinner kan säga att vi bara är vänner

Och stoltsera med det, andra låtsas inte tappa ansiktet

Ger efter, leenden som hänger med i sällskapet

Men aldrig känna dig trygg, slarva bort, avvisa, bara smälta in