Teddybeer (Opus II) - Cornelis Vreeswijk

Ze noemde me haar teddybeer

Het was niet om te harden

Ze lachte me daarbij vriendelijk toe

En ik ging zowat aan flarden

De erotieke dingen

Had ze nauwelijks talent voor

Maar ze noemde mij haar teddybeer

Daar werd ik haast impotent door

Ze noemde me haar teddybeer

Ze kon het echt niet laten

De ware liefde was het niet

Dat had ik in de gaten

Want als ik me aan haar boezem wierp

Omdat ik seksueel was

Dan riep ze steevast: «hou toch op»

En dat het haar te veel was

Nee, ware liefde was het niet

Dat begon ik te begrijpen

Ik mocht haar nauwelijks kussen

En ik mocht haar nimmer knijpen

Ze zei: «mijn lieve teddybeer

Eerst gaan we ons verloven

Gedraag je dus als gentleman

Wil je me dat beloven?»

De raadselen van het leven

Wilde ik haar gaarne leren

Maar als ik het over de liefde had

Had zij het over beren

Zo gauw ik het maar probeerde

Om mijn liefdesgloed te stillen

Dan zei zij: «stoute teddybeer

Hou op of ik ga gillen»

Dus ben ik er maar vandoor gegaan

Ik kon het niet meer horen

Ze leefde niet van achteren

En nauwelijks van voren

Het laatste wat ik hoorde

Was dat ik geen echte heer was

En dat ik niet haar tijger

Maar een rare teddybeer was

Hon kallade mig sin nalle

Det var inte för att härda

Hon log vänligt mot mig

Och jag gick nästan i bitar

Erotiska saker

Hon hade knappt någon talang för det

Men hon kallade mig sin nalle

Det gjorde mig nästan impotent

Hon kallade mig sin nalle

Hon kunde verkligen inte motstå

Det var inte äkta kärlek

Jag var medveten om det

För om jag kastade mig i hennes barm

För att jag var sexuell

Då ropade hon undantagslöst: "Sluta!"

Och att det var för mycket för henne

Nej, det var inte äkta kärlek

Jag började förstå det

Jag fick knappt kyssa henne

Och jag fick aldrig nypa henne

Hon sa: «min söta nallebjörn

Först ska vi förlova oss

Så uppför dig som en gentleman

Kommer du lova mig det?»

Livets gåtor

Jag ville lära henne

Men om jag pratade om kärlek

Pratade hon om björnar?

Så fort jag försökte

För att fortfara min kärleksglöd

Då sa hon: ”Stygg nallebjörn

sluta eller ska jag skrika»

Så jag sprang bara iväg

Jag kunde inte höra det längre

Hon levde inte bakifrån

Och knappast framifrån

Det sista jag hörde

Var att jag inte var en riktig gentleman

Och att jag inte hennes tiger

Men en konstig nallebjörn var det