Bozo - Beau Dommage, Félix Leclerc

Dans un marais de joncs mauvais y’avait

Un vieux château aux longs rideaux dans l’eau

Dans ce château, y’avait Bozo, le fils du matelot

Maître céans de ce palais branlant

Par le hublot de son château, Bozo

Voyait entrer ses invités poudrés

De vieilles rosses traînant carrosse et la fée Carabosse

Tous y étaient moins celle qu’il voulait

Vous devinez que cette histoire est triste à boire

Puisque Bozo, le fou du lieu, est amoureux

Celle qu’il aime n’est pas venue, c’est tout entendu

Mais comprenez ça, elle n’existe pas

Ni le château aux longs rideaux dans l’eau

Ni musiciens vêtus de lin très fin

Y’a que Bozo vêtu de peau, le fils du matelot

Qui joue dans l’eau avec un vieux radeau

Si vous passez par ce pays la nuit

Y’a un fanal, comme un signal de bal

Dansez, chantez bras enlacés afin de consoler

Pauvre Bozo pleurant sur son radeau…

I ett träsk av onda rusar fanns det

Ett gammalt slott med långa gardiner i vattnet

I det här slottet fanns Bozo, sjömannens son

Hemmamästare i detta rangliga palats

Genom hyttventilen på hans slott, Bozo

Såg hans pudrade gäster komma in

Gamla tjat som släpar en vagn och älvan Carabosse

Alla var där mindre än han ville ha

Du antar att den här historien är sorglig att dricka

Eftersom Bozo, ställets galning, är kär

Den han älskar kom inte, det är allt förstått

Men fatta det här, hon finns inte

Inte heller slottet med de långa gardinerna i vattnet

Inte heller musiker klädda i mycket fint linne

Det finns bara Bozo klädd i skinn, sjömannens son

Som leker i vattnet med en gammal flotte

Om du passerar detta land på natten

Det finns en fyr, som en bollsignal

Dansa, sjung sammanflätade armar för att trösta

Stackars Bozo gråter på sin flotte...