Sonuncu Səhifə - BADCLAUSE

deyəsən özümdə deyiləm

Sonuncu səhifədəyəm, amma heç bir ümiddə deyiləm

Əvvəl ömür-günün idim, indi könlündə deyiləm

Sənlə ağlaram, amma inan güləsi gündə deyiləm

Qayıdacam hər şeyin əvvəlinə - 2014-ə

O vaxtkı ruh və görkəm öz yerində, yox kölgəm

Əriyib sönmüşəm… qucaqla məni möhkəm

Rədd olub gedək burdan, yoxsa bizi anlamaz bu ölkə

Bu gün qəlbimə yatan hər kəs, sabah gözümdən düşür

Nə qədər uzaq olsaq da, məni həmişə özünlə düşün

Həmişə yanındayam, qulaqcığında, dar anındayam

Geridə bir il qalıb, dörd ildir ki, yollarındayam

Neçə belə 25-lərə, neçə belə 9 dekabr-lara

Neçə belə 19-lara, neçə belə əlvidalara

Qəlbi dağlaram, bir axmağam, şeirlər ərmağan

Məhv olmuşam artıq, güc yoxdur namə yazmağa

Mahnılar kömək deyil, nə şeir dəftəri

Canımı alan misralar, məlhəmi qırıq qəlblərin

Bir vərəq üstündə min bir ürəyə çarə tapan mən

Bu gün tənha qalmışam və hislərim qəfəsdədir

Zibil... dolmuşam yenə

Yazıb qəlbi boşaldıram, ruhu boğmuşam qəmə

Mən nifrətə yaraşan hər hissi borcluyam sənə

Bəlkə də, bir gün unuda bilərəm səni, yoxlayam gərək

Ölümə atdığım ilk addım sənə aşiq olmaq idi

İkinci addımda özgələrini sən saymağı bildim

Ən böyük arzum nə vaxtsa şair olmaq idi

Şair oldum, qaldı şeirə layiq olmaq indi

Demə ki, "səni sevə bilmirəm", necə yəni "narahat olma mənə görə"

Mən itirdiyim hisləri geri qaytarmışdım sənə görə

Aramızı vuran hər bir kəs aramızdaymış sən demə

Özgəsi gözlərini silməsin, ağlasan mənə görə

Birtəhərdi məni görən, dərd olurdu hər ağlamağım

Səsinə möhtac olmuşam, susmağınsa güldən ağır

Bir əldə çaxır, o biri əldə qələm, vərəq darmadağın

Bircə qalan qəlbim idi, onu da məndən aldın axır

sonuna çatır başladığımız hər yol

İndi qırılıb qol qanadım, sənsə məlhəmimə dərd ol

Qopar məni bu boz şəhərdən, apar ruhu qürbətə

Üzümü güldür ayaq açıb qaçsın bu kədər qəflətən

Mən zəhərə şərbətəm, sən isti ürəyə soyuq yağış

Mən günəşdə zülmətəm, sən aylı gecədə yuxuma qarış

Əlinə kimsə toxunmamış, qayıt gəl ki, bir qocalaq

Bu atəş səmaya qalxmamış, səpdin kül ocağa

Qəlbim həminki bədbindi, baxmadı xoş gün dadına

Göz yaşıyla doğulan ümidi, dəfn edirəm külqabına

Bəlkə, səni bağışlamaqçün ikinci bir üz tapılar

Özünü görməyə həsrətəm deyə şəklinə gül uzadıram

Dedi ki, tale ayırsa bizi, qara bəxtimi süz yazına

Sənə qismət olan məhəbbət, dərddir yüz qadına

Şeirlərimi düz saçına, bir gün ölsə bədahətim

Onsuz bu sərxoş halım, cana min bir bəla gətirib

Hər gün ayrı içki masası, hər gün ayrı təbəssüm

Hər gün ayrı sifət görürəm, hər gün ağrı və hər gün

Ayrı bir hala düşürəm, ayıla bilmirəm heç səhəri gün

Bütün olanlar isə cəmi bir-iki rumka zəhərçün

Özümə hakim ola bilmirəm, özü də sanki rola girmişəm

Nifrət edirəm özümə, necə belə məhv ola bilmişəm?

Yazmaq istəyirəm, fikir bir yerə cəmlənmir

Ağ vərəqdə yoxa çıxıram və gedən nəfəs gəlmir

Nə qazanmaq, nə itirməyə dəyməz heç kimi

Kibirlə məhəbbət eyni qəlbdədirsə, keçməz heç kinin

Heç vaxt... gələcəyim olaraq gördüyüm biri

Bu gün gözümün önünə gəlir keçmişim kimi

Adına sətir düzdüyüm bəndimə kin bəsləyir indidən

İlk görüşdə aşiq olub nifrət edir ikincidə

Ömür relsləri üstündə son qatar mən, ilki sən

Sən də çıxıb getsən əgər bu göz yaşımı kim silər?

Çox tez böyüdüm, ağrılar keçəcək sandım

Səni silməyə çalışır, gəlib həyatıma girən hər qadın

Dünən ümid paylayan, sabah eşq dinlənər yardım

Edənin olmaz onda ömürdən gün dilənər saatın

Bu gün yaxşı ki, varam, amma sabah olmasam nə olacaq?

Yolumu gözləsən də, gözlərində nəm çoxalacaq, o dolacaq

Onda gedəsi yerin olmaz, ölsən də ömür heç olar

İnan ki, üzr istəməkçün belə həqiqətən gec olar

Xoş gəlsə də hər dəfəsində üzünü görmək

Səndən uzaq durub, gündə birinin açardım örpəyin

Qırardım bütün qəlbləri, sən olardım mən

Onda bilərdin ki, nə deməkdir sevilmədən ölmək

Hələ də bilmirəm ki, doğrun hansı, yalanın hansı

Hər sözünü həqiqət sayıb, yanaşmadım müəamma ilə

Yox əgər yanılıramsa, yaxşı onda durub izah elə

Hansı cəhənnəmdədir bəs xəyalını qurduğumuz ailə?

Dolur risalə, qəmlə sonu

Səhvən itirdim ömrümün yeddi ayını sənlə olub

Böyük sevgimiz var idi, məhv elədin qəsdən onu

Halbuki unuda bilərdin, aramızda hər nə olub

Yenidən gəlmişəm bax həmin ünvana qızılgül dərib

Adını soyuqluq qoyub axtarmadın düz on gün məni

Hətta xəyanət etdiyimi düşünüb üzümə gülmədin

Axı incidə bilməzdim onun-bunun qızı üçün səni

Yox uzun müddətim, qarışacam izsiz qeybə

Məni tanıya bilmədin, kibir-kinsizəm, siz deyiləm

Sənsizliyi yaşasam belə, mənliksiz deyiləm

Düzü hər kəsdən məhrumam, amma heç kimsiz deyiləm

Uzaqda bəzi dost dediklərin

Fağırın süfrəsinə, ac qarına gedir tox dediklərin

Eyib bir az səndədir ki, sənə nankor dediklərin

Kar-kor eşitmədin, nə görmədin, nə pox yediklərin

Yenə həminki gün olsaydı, güzəran olsaydı

Ağarza kimi qardaş, şeir gözlü gözəl yar olsaydı

Səbəbsiz getdilər, kimləri ki, mən ailəm saydım

Artıq intihar eləmişdin, yerimdə sən olsaydın

Əvvəl sevgidən yazırdım, indi şeirim əsəbdən

Əvvəl məni pis edən şeylərə, indi sevinirəm hərdən

Dəyişirəm əldən-əldə dolandıqca sevgi-məhəbbət

Ürək elə hey deyir ki, hər axşam-səhər içib zəhərlən

Özündən uzaqlaş bir az, kim qalacaq sənlə?

Düşün, sənlə olan gün gələcək köz basacaq qəlbə

Sonda unudulacaqsan və bircə hiss qalacaq səndə

Ki, sevməyə dəyməz heç kimi eşqin sanaraq həm də

Heç kim səndən biri deyil, hər kəs özgədir

Və illər ötüb keçdi, kül oldum altında közlərin

Gözlərim yolunda qaldı, yox dəvası özləmin

Ən çox özüm üçün darıxıram, inan, boşdur özgəsi

Bəlkə, bir-iki söz bəsimdi, görənə qədər kölgəsin

Məni tərk edən kəslərin, dönməyə yoxmuş öhdəsi

Vicdansız valideyn kimi özgə qapıya atar körpəsin

Bu qədər kor ola bilməz insan ki, övladını görməsin

Mən nə qəddarlıqlar gördüm, nə yalanlar gördüm

Dost ölən vaxtı, vecsiz olub sağ olanlar gördüm

Bir qıza görə artistlik edən nə oğlanlar gördüm

Kiçik dərəyə rast gələndə dağ olanlar gördüm

Heyif, bir az insafsızam, bir az mərhəmətsizəm

Baş daşa dəymir, gəlmədən qəm dizə və fərsizəm

Aydındır mən qədər sizə tənhalıqlar, çünki bəzən

Eşqi yaşamaq üçün bəs eləmirdi bir nəfər bizə

Bu qədər yorulmazdı qələm, hər kəsə xətt çəkə bilsə

Birgə güldüyüm dostlarımla bir dərd çəkə bilsəm

Özümdən uzaqlaşmaram, düzələrəm onda yol tapıb

Nə yaxşılığım vardısa haram elədi köhnə dostlarım

Ən başından səhv məndə idi, günah məndə

Ağladığımı görməyənə gözüm gələr, quraq əlbət

Ruhuma ağrı verir, çoxdandır bu sual məndə

Haqqımı niyə tapdaladı və niyə incidi Sura məndən?

Mən o qızı sənətçi eləyib əl işlərinə kömək edəcəkdim

İçimdə kin yox idi, vallah, təkcə kömək edəcəkdim

Necə düşünə bilmişdi, bunları nəyəsə görə edəcəyimi

Axı heç kimi yox idi, ona etməyib kimə edəcəkdim?

Arada sevgi qırağa, halal zəhmətimi yerə vurdu

Bilmədim 5 ay sonra məni egosuna kölə edəcəyini

Məhşur olmaq istəyirdin, istədiyin yerdəsən

Və bunun təşəkkürünü heç kimə yox mənə edəcəkdin

Evinə pul qazanmaq üçün fağır qalmışdı aralarda

Studiyaya gətirdim səni yığıb toyxanalardan

Ki, qazan əlin-ayağın təmiz, axı nə işin var oralarda?

nəysə, arada keç buralardan

sənsiz keçir iyirmibeşlərim

Unutdun hər şeyin olan adamı saydın indi heç nəyin

Ruhunu kinlə bəsləyib məhv edə bildin hər şeyi

Arada hörmət qaldı gözlədin onun da itməyin

O vaxtkı kimi durğunuq hələ də, tənha çaylar kimiyik

Qış günündə çıxan günəş, yayda yanvar kimiyik

Bir vaxt aldığımız hər nəfəsdə bir yerdəyik

İndi tamam yad insanlar kimiyik

Xeyli günahkar idin deyə, mən sayırdım hər nazın eyib

Ürək keçir həmin küçədən, ayaqlarım razı deyil

Sevgi sanırdım intahası deyil, eşqə ən azı heyif

Yüzdən biri qalır sənlə “yanındayam”-ı hamısı deyir

baxışlarıma qəm çökür hərdən

Ayaq izləri seçildi gözlərimdən nəm çəkiləndə

Səni bircə gün görməyəndə, nə qədər çox darıxırdım

Beş aydır danışmırıq, gör ki, indi nələr çəkirəm mən

Bəlkə də, bu həsrətimə əlacdı bir səs

Hələ də yolunu gözləyir həyəcanla, təlaşlı bir kəs

Nə vaxtsa keçər canımın ağrısı, amma sağalmır hislər

Bütün doğrularımızı öldürdü ən adi bir səhv

Dama-dama gölməçə oldum, tüstüyə satıb gül iyini

Aylardır közərdiyim ocaqda, daha təkcə kül idim

Həmişə yanımda olduğunu düşündüyüm biri var idi

Onun da son danışığı başqa cür idi

Heyif… süzülür qəm sətirə

Gördüyüm hər insafsızı nədənsə sənə bənzədirəm

Çatdın axır məqsədinə, səni qəm, məni yadlar aldı

Bu qədər yaxşılıqlar edib, pis biri kimi yadda qaldım

bir ümid çırağım sönürdü hər gün

İçkinin təsiriylə başqa birinə dönürdüm hər gün

Həminki adam ola bilmərəm artıq

Sizin yaşadığınız şeirlərdə mən ölürdüm hər gün

Məni boğur bu şəhər, bu insanlar

Məni yorur bu şeir, bu misralar

Gedirəm bir sabah qayıtmamaq ümidiylə

Gedirəm, əlvida, əlvida, sevgiylə

Məni boğur bu şəhər, bu insanlar

Məni yorur bu şeir, bu misralar

Gedirəm bir sabah qayıtmamaq ümidiylə

Gedirəm, əlvida, əlvida, sevgiylə

Məni boğur bu şəhər, bu insanlar

Məni yorur bu şeir, bu misralar

Gedirəm, bir sabah qayıtmamaq ümidiylə

Məni boğur bu şəhər, bu insanlar

Məni yorur bu şeir, bu misralar

Gedirəm, əlvida, əlvida, sevgiylə

Jag verkar inte som mig själv

Jag är på sista sidan, men jag har inte mycket hopp

Innan jag var i ditt liv, nu finns jag inte i ditt hjärta

Jag gråter med dig, men tro mig, jag är inte glad

Jag kommer att gå tillbaka till början av allt - 2014

Den tidens anda och utseende är på sin plats, inte min skugga

Jag håller på att smälta av...krama mig hårt

Låt oss gå härifrĺn, annars kommer det här landet inte att förstå oss

Alla som ligger i mitt hjärta idag kommer att vara borta från min syn i morgon

Oavsett hur långt vi är, tänk alltid på mig med dig

Jag är alltid med dig, i ditt öra, i ett trångt ögonblick

Jag har varit på resande fot i fyra år nu, med ett år kvar

Hur många för den 25:e, hur många för den 9:e december

Hur många 19:or, hur många hejdå

Mitt hjärta är berg, jag är en dåre, jag gillar inte dikter

Jag är redan förstörd, jag orkar inte skriva ett brev

Låtar är ingen hjälp, inte heller poesibok

Verser som tar mitt liv, salvan av dina krossade hjärtan

Det är jag som hittat en lösning för tusen och ett hjärta på ett papper

Jag är ensam idag och mina känslor är instängda

Skräp... Jag är mätt igen

Jag skriver och tömmer hjärtat, jag har strypt själen

Jag är skyldig dig varje känsla värdig hat

Kanske en dag kan jag glömma dig, jag måste kolla

Det första steget jag tog mot döden var att bli kär i dig

I det andra steget lärde jag mig hur man räknar de andra

Min största dröm var att bli poet någon gång

Jag blev poet, nu måste jag vara värd poesin

Säg inte "jag kan inte älska dig", vad sägs om "oroa dig inte om mig"

Jag fick tillbaka de känslor jag förlorade på grund av dig

Säg inte att alla som slår mellan oss är bland oss

Torka inte dina ögon om du gråter på grund av mig

Varje gång jag grät var det jobbigt att se mig

Jag behöver din röst, men din tystnad är tyngre än blommor

En penna i ena handen, en penna i den andra, en skrynklig sida

Det enda som fanns kvar var mitt hjärta, och du tog det ifrån mig

varje väg vi startar tar slut

Nu är min arm bruten och blöder, och du är en smärta i min salva

Ta mig bort från denna gråa stad, ta min själ utomlands

Få mitt ansikte att le och låt denna sorg plötsligt springa iväg

Jag är sirap till förgiftning, du är kallt regn till ett varmt hjärta

Jag är mörkret i solen, du är i min sömn i den månbelysta natten

Ingen har rört din hand, kom tillbaka och var en gammal man

Innan denna eld steg till himlen, strödde du aska i härden

Mitt hjärta var pessimistiskt, det såg inte fram emot en bra dag

Jag begraver hoppet som föddes med tårar i askkoppen

Kanske kommer ett andra ansikte att förlåta dig

Jag håller fram en blomma till hennes bild för jag längtar efter att få se henne

Han sa att om ödet skiljer oss åt, skriv min svarta lycka

Kärleken som är avsedd för dig är en smärta för hundra kvinnor

Mina dikter rakt i håret, om han dör en dag, min improvisation

Utan honom har mitt berusade tillstånd fört med mig tusen bekymmer för min själ

Varje dag ett annat drinkbord, varje dag ett annat leende

Varje dag ser jag ett annat ansikte, varje dag smärta och varje dag

Jag faller samman, jag kan inte vakna nästa morgon

Alla är förgiftade för bara en eller två rumkas

Jag kan inte kontrollera mig själv, det är som att jag är i en roll

Jag hatar mig själv, hur kunde jag bli så förstörd?

Jag vill skriva, tanken koncentreras inte på ett ställe

Jag försvinner in i det vita lakanet och det utgående andetaget kommer inte

Ingen är värd att vinna eller förlora

Om stolthet och kärlek finns i samma hjärta, kan ingenting korsa

Aldrig... den jag ser som min framtid

Idag kommer framför mina ögon som mitt förflutna

Från och med nu har han ett agg mot min mor, vars namn jag skrev en rad för

Han blir kär på första dejten och hatar på den andra

Jag är det sista tåget på livets spår, du är det första

Om du går, vem ska torka mina tårar?

Jag växte upp väldigt snabbt, jag trodde att smärtan skulle gå över

Varje kvinna som kommer in i mitt liv försöker radera dig

Hjälpte till att sprida hopp igår, älskar att lyssna för att hjälpa imorgon

Om du inte gör det, kommer du att tigga dagar från ditt liv

Det är bra att jag är här idag, men tänk om jag inte är där imorgon?

Även om du väntar på min väg kommer fukten i dina ögon att öka, den kommer att fyllas

Då har du ingenstans att ta vägen, även om du dör blir livet ingenting

Tro mig, det är verkligen för sent att be om ursäkt

Det är trevligt att se ditt ansikte varje gång

Jag skulle hålla mig borta från dig och öppna en om dagen

Jag skulle krossa alla hjärtan, jag skulle vara du

Då skulle du veta vad det innebär att dö oälskad

Jag vet fortfarande inte vad som är sant och vilket som är falskt

Jag tog varje ord som sanning och närmade mig det inte med ett pussel

Eller om jag har fel, sluta då och förklara

I vilket helvete finns familjen vi drömmer om?

Full avhandling, sorgligt slut

Jag förlorade av misstag sju månader av mitt liv med dig

Vi hade en stor kärlek, du förstörde den med flit

Men du kan glömma allt som hände mellan oss

Jag har kommit igen, titta på den adressen

Du kallade mig kall och letade inte efter mig på tio dagar

Du skrattade inte ens åt mig och trodde att jag var otrogen

Jag kunde trots allt inte skada dig för hans dotters skull

Nej, jag kommer att försvinna spårlöst länge

Du kunde inte känna igen mig, jag är arrogant, inte du

Även om jag lever utan dig är jag inte utan mig själv

Det är sant att jag är berövad alla, men jag är inte utan någon

Du säger några vänner långt borta

Det du säger går till de fattigas bord, till den hungriga magen

Det är lite synd om dig att du är otacksam

Du hörde inte, du såg inte, du åt inte

Om det var samma dag igen, om det gick över

Om det fanns en bror som Agarza, en vacker bror med poetiska ögon

De lämnade utan anledning, som jag betraktade som min familj

Du skulle redan ha begått självmord om du var i mitt ställe

Jag brukade skriva av kärlek, nu är min poesi av ilska

Saker som förr fick mig att må dåligt, nu är jag glad ibland

Jag byter från hand till hand, kärlek-kärlek

Hjärtat säger åt dig att dricka och bli förgiftad varje morgon och kväll

Kom ifrån dig själv lite, vem ska stanna hos dig?

Tänk, dagen med dig kommer att bränna hjärtat

I slutändan kommer du att glömmas bort och du har bara en känsla kvar

Att det inte är värt att älska, att tänka att det är kärlek

Ingen är en av er, alla är främlingar

Och åren gick, jag blev aska under glöden

Mina ögon höll sig på rätt spår, men jag missade botemedlet

Jag saknar mig själv mest, tro mig, det är tomt

Kanske räcker ett eller två ord tills du ser det

De som har lämnat mig har ingen skyldighet att återvända

Som en oärlig förälder slänger du barnet

En person kan inte vara så blind att han inte kan se sitt barn

Jag såg ingen grymhet, jag såg inga lögner

När en vän dog såg jag de som var levande och likgiltiga

Jag har sett killar agera som artister för en tjej

När jag kom över en liten bäck såg jag några berg

Ack, jag är lite orättvis, lite skoningslös

Huvudet träffar inte stenen, jag ligger på knä utan sorg

Det är klart att man ibland är ensam på grund av mig

En person räckte inte för att vi skulle leva i kärlek

Pennan skulle inte vara så trött om den kunde dra ett streck för alla

Om jag kan lida med vännerna jag skrattar med

Jag kommer inte att gå ifrån mig själv, om jag fixar det, då kommer det att hitta ett sätt

Vad bra jag än hade, gjorde mina gamla vänner det till haram

Det var mitt fel från början, mitt fel

Om du inte ser mig gråta så är jag ledsen såklart

Det gör ont i själen, jag har den här frågan länge

Varför trampade han på mina rättigheter och varför blev Sura kränkt av mig?

Jag skulle göra den tjejen till konstnär och hjälpa henne med hennes hantverk

Jag hade inget agg, jag tänkte bara hjälpa till

Hur kunde han tro att jag skulle göra det här för något?

Det fanns trots allt ingen, och om jag inte gjorde det mot honom, vem skulle jag göra det mot?

Under tiden bröt kärleken samman och mitt hårda halalarbete föll till marken

Jag visste inte att han efter 5 månader kommer göra mig till en slav under sitt ego

Du ville bli känd, du är där du vill vara

Och du skulle tacka mig för det

Under tiden var han tvungen att stanna hemma för att tjäna pengar

Jag tog med dig till studion och hämtade dig från bröllopssalarna

Att dina händer och fötter är rena, vad gör du där?

Hur som helst, stanna förbi

utan dig, mina tjugofem

Du glömde att tänka på personen som har allt, nu har du ingenting

Du kan förstöra allt genom att mata din själ med hat

Du väntade på respekt, tappa den inte

Vi står fortfarande stilla som då, som ensamma floder

Vi är som den stigande solen en vinterdag och januari på sommaren

Vi är tillsammans i varje andetag vi tar

Nu är vi som främlingar

Eftersom du var väldigt skyldig, räknade jag varje flirt du hade

Mitt hjärta går genom den gatan, mina ben är inte nöjda

Jag trodde att kärlek inte var kärlek, men kärlek åtminstone

Hundra återstår, alla säger "jag är med dig".

Ibland är mina ögon fyllda av sorg

Fotspåren stack ut när fukten togs bort från mina ögon

När jag inte såg dig på en enda dag, hur mycket jag saknade dig

Vi har inte pratat på fem månader, se vad jag går igenom nu

Kanske är detta en underbar röst för min längtan

Han väntar fortfarande spänt på sin väg

Någon gång kommer min själs smärta att försvinna, men känslorna kommer inte att läka

Det vanligaste misstaget dödade alla våra sanningar

Jag har blivit en pöl som säljer lukten av blommor för att röka

Jag var inget annat än aska i ugnen där jag hade bränt i månader

Det fanns någon som jag trodde alltid fanns där för mig

Hans sista tal var annorlunda

Ack... sorgen filtreras in i raden

Av någon anledning ser jag ut som du för varje oärlig person jag ser

Du nådde ditt slutliga mål, du togs av sorg och jag togs av främlingar

Jag gjorde så många goda gärningar och blev ihågkommen som en dålig människa

en hopplampa slocknade varje dag

Varje dag förvandlade jag mig till någon annan alkoholpåverkad

Jag kan inte vara den personen längre

Jag dör varje dag i dina dikter

Jag är kvävd av den här staden, dessa människor

Jag är trött på den här dikten, dessa verser

Jag åker i hopp om att inte komma tillbaka imorgon

Jag går, hejdå, hejdå, med kärlek

Jag är kvävd av den här staden, dessa människor

Jag är trött på den här dikten, dessa verser

Jag åker i hopp om att inte komma tillbaka imorgon

Jag går, hejdå, hejdå, med kärlek

Jag är kvävd av den här staden, dessa människor

Jag är trött på den här dikten, dessa verser

Jag åker i hopp om att inte komma tillbaka en dag

Jag är kvävd av den här staden, dessa människor

Jag är trött på den här dikten, dessa verser

Jag går, hejdå, hejdå, med kärlek