1000 Navajas - Avernal

Esto es tan profundo, casi imperceptible

Solo un dulce aroma, tan solo un atisbo

Un dolor agudo, agudo y silencioso

Pero tan intenso como insoportable

En lo profundo de mi alma

Un témpano de hielo estalla

En mil navajas desgarrándome

Sepultadas como un montón

De huesos en mi corazón

Soy inmutable ante el dolor

Es el triste tono gris de Buenos Aires

Me sofoca y me hunde en el tibio asfalto

Dios ignora el llanto, ignora la tristeza

La melancólica ira transformada en violencia

En lo profundo de mi alma

Un témpano de hielo estalla

En mil navajas desgarrándome

Sepultadas como un montón

De huesos en mi corazón

Soy inmutable ante el dolor

La rutina es el catalizador de la violencia sangrienta

En lo profundo de mi alma

Un témpano de hielo estalla

En mil navajas desgarrándome

Sepultadas como un montón

De huesos en mi corazón

Soy inmutable ante el dolor

Det här är så djupt, nästan omärkligt

Bara en söt doft, bara en glimt

En skarp, skarp, tyst smärta

Men lika intensiv som outhärdlig

I djupet av min själ

Ett isberg spricker

I tusen rakhyvlar som sliter sönder mig

Begravd som en hög

Av ben i mitt hjärta

Jag är oföränderlig inför smärta

Det är den sorgliga grå tonen i Buenos Aires

Det kväver mig och jag sjunker ner i den varma asfalten

Gud ignorerar gråt, ignorerar sorg

Den melankoliska ilskan förvandlades till våld

I djupet av min själ

Ett isberg spricker

I tusen rakhyvlar som sliter sönder mig

Begravd som en hög

Av ben i mitt hjärta

Jag är oföränderlig inför smärta

Rutin är katalysatorn för blodigt våld

I djupet av min själ

Ett isberg spricker

I tusen rakhyvlar som sliter sönder mig

Begravd som en hög

Av ben i mitt hjärta

Jag är oföränderlig inför smärta