Tango des-astres - Ataraxia

A la dernière foire du village,

j’ai vu quatre hommes qui vivent comme je voudrais vivre.

Leurs grands yeux sont devenus brillants

pendant qu’ils faisaient une musique si surprenante

qu’elle donne envie tantôt de danser, de pleurer,

ou de faire les deux à la fois.

L’un, en traînant son archet sur son violon,

semblait raconter un chagrin,

et l’autre, en faisant sautiller son marteau

sur les cordes d’un petit piano

avait l’air de se moquer de son voisin,

tandis que le troisième frappait ses cymbales

avec une violence extraordinaire.

Enfin, ils ont ramassé leurs sous,

ont chargé leurs bagages sur le dos et sont partis.

J’ai compris seulement alors,

qu’ils ne demeuraient nulle part.

Mais ils se sont endormis,

le front tourné vers les étoiles.

Tango des astres, tango des-astre.

Les enfants se séparent,

chacun allant, à son insu, selon les circonstances

et le hasard, mûrir sa destinée, scandaliser ses proches

et graviter vers la gloire ou vers le deshonneur!

På den sista bymässan,

Jag såg fyra män som lever som jag skulle vilja leva.

Deras stora ögon blev ljusa

medan de gjorde så fantastisk musik

att det ibland får dig att vilja dansa, gråta,

eller gör båda samtidigt.

En som drar stråken på sin fiol,

verkade berätta en sorg,

och den andra hoppar sin hammare

på ett litet pianos strängar

verkade göra narr av sin granne,

medan den tredje slog sina cymbaler

med extraordinärt våld.

Till slut plockade de upp sina slantar,

lastade sitt bagage på ryggen och gick.

Jag förstod först då,

att de inte fanns någonstans att bo.

Men de somnade,

pannan vände sig mot stjärnorna.

Stjärnornas tango, stjärnornas tango.

Barnen skiljs åt

var och en går, omedvetet, efter omständigheterna

och slumpen, mogna hans öde, skandalisera hans släktingar

och dra mot ära eller vanära!