Astimelusa - ATARAXIA

Ti prego, metti la tunica bianchissima e vieni a me Davanti: intorno a te vola desiderio d’amore.

Astimelusa nulla mi risponde, ma con la sua corona

Pare pare un germoglio d’oro, una morbida piuma

Ti porgo questa corona d’elicriso, mirti, rose,

Tenere fronde, alloro e una collana d’oro

Ti prego, metti la tunica bianchissima e vieni a me Davanti, tra viole, pomi e alcioni dalle lunghe ali

Astimelusa nulla mi risponde e guarda tra ciglia

Azzurre con quegli occhi struggenti, occhilucente

Pare una stella figlia del cielo e della chiara luna,

Ti crebbro fra petali di rosa ed alghe porporine

Ti prego, metti la tunica bianchissima e vieni a me Davanti, a fior dell’onda, cangiante come il mare

Astimelusa nulla mi risponde, screziati manti e veli

E fibbie ella si scioglie e non ha tremiti

Ho parlato in sogno a te Afrodite, piena splendeva

La luna, ora l’amata cetra tocco e canto amore.

Alclane, Ibico, Saffo, Anacreonte.

Snälla, ta på dig din mycket vita tunika och kom till mig Framför dig: kärlekslängtan flyger omkring dig.

Astimelusa svarar mig ingenting, men med sin krona

Det ser ut som ett guldskott, en mjuk fjäder

Jag erbjuder dig denna krona av helichrysum, myrten, rosor,

Håll blad, lagerblad och ett guldhalsband

Snälla ta på dig din mycket vita tunika och kom till mig framför dig, bland violer, äpplen och långvingade halcyoner

Astimelusa, hon svarar ingenting och ser genom sina ögonfransar

Blå med de där hjärtskärande ögonen, glänsande ögon

Det ser ut som en stjärna född av himlen och den klara månen,

Jag crebbro mellan rosblad och lila alger

Snälla ta på dig din vita tunika och kom till mig, framför vågen, skimrande som havet

Astimelusa svarar mig ingenting, fläckiga kappor och slöjor

Och spänner hon smälter och darrar inte

Jag pratade med Afrodite i en dröm, full hon sken

 Månen, nu min älskade cittra rör jag vid och sjunger kärlek.

Alclane, Ibycus, Sappho, Anacreon.