Ék Sé Framtíð Í Ísa Broti - Árstíðir Lífsins

Ék sé framtíð í ísa broti!

Ék finn alfrǫðl rísa sem sendir engar kaldar fleygiǫ́rar yfir djúp ríki vǫll

brimilsins

Ný kringla er loksins byrjuð

Þessi dimmi vandar jǫtunn ok stǫðug hættan á snjóskriðum hjaðnar meir ok meir

ok gefr oss nýja von um að lifa af

Þessi úlfs nótt verðr ekki gleymd, þessi hvísluðu orð verða oss alltaf í minni

Enn ólgar byrmǫrk, enn hungrar braut dýrr dreka í vammlaust líf

En ungt jarðar hár læðist gegnum hvíta dauðann ok nýtt ljós frelsar fróns legg

vætti frá ís ok snjó

Margir Draupnis niðjar hurfu til óþekkts útgarðs ǫrvar ássins, mikið fé var

hirt af ǫrlǫgunum

Haukstalda gramr gaf svanteigs elda orð til að muna, orð sem binda líf mitt til

að leiða þessa ætt

Við byggðum brandnór oss aftr, fundum nýjar slóðir til flóðs mana viðr sem voru

eigi minna bitin af ylgjar verrs kalda kjafti

En sumir Viðblinda geltir fylgja eigin vegum inn í Ǫnundarfjǫrð,

þetta jarðar skarð hafi slétt mitt

Sumir enda ferðalag lífsins á sanda grunni oss

Eins ok faðir sagði oss, þetta veldr alltaf reiði ok styrjǫld

Allar áttir Ingvifreys voru teknir til ríki Loka-dóttr, mǫrg líf bíða enn eftir

að falla fyrir hendi þessarar ókunnugu ok þǫglu vætt

Fetum gamlan stíg aftr til Vatnsfjǫrðs ok endrnýjum kynni

Hátt er nú gjaldið ok hærra en áðr!

Svo virðist sem goðorð sé ekki alltaf merki

um frið ok auðæfi

Hjaldrs bálregns viðir voru jafnvel í fyrnd fjarðarjarðar endalausra skóga

helteknir af hlýðni til veraldlegra goða, til að hlýða skínandi Freyju tór

kaldra dreyra mæri

Ék man að mikið hrafns vín rann niðr véttrim þeirra

Ék man að Gungnis vǫ́fuðr var alltaf bakvið tjǫldin þegar ofsi leiddi Heljar

sónþollr

En erum fǫst fyrir

Ísa brot færir alltaf nýja þekkingu til þeirra sem hafa hvarma skóga stjǫrnr

til að sjá

Látum mána hauðrs hvéls geisla lýsa upp myrka afkima falskra orða

Jag ser en framtid i en bruten is!

Jag hittar en alfrǫðr uppgång som inte skickar några kalla kilar över ett djupt rikt fält

av bränningen

En ny kringla har äntligen börjat

Detta mörka problem blir värre och den ständiga lavinerisken minskar mer och mer

och ger oss nytt hopp att överleva

Denna vargnatt kommer inte att glömmas, dessa viskade ord kommer alltid att finnas i vårt minne

Fortfarande rastlös byrmǫrk, fortfarande hungrig, en kär drake tog sig till ett sorglöst liv

Men ung jords hår smyger sig genom den vita döden och nytt ljus räddar drottningens ben

blöt av is och snö

Många av Draupnis ättlingar försvann till den okända utmarken av ǫrvaraxeln, det fanns mycket pengar

vårdas av ǫrlǫgu

Haukstalda gramr gav svanteig elda ord att minnas, ord som binder mitt liv

att leda denna klan

Vi byggde om oss själva, hittade nya vägar för att översvämma de gamla

inte mindre biten av vågorna i en kall mun

Men några Viðblinda skäller följer sina egna vägar in i Ǫnundarfjörður,

denna jordklocka har min slätt

Vissa avslutar livets resa på sanden av oss

Som far sa till oss, orsakar detta alltid ilska och krig

Alla Ingvifreys vägbeskrivningar togs till Lokis dotters rike, många liv väntar fortfarande

att falla i händerna på denna okända och tysta kvinna

Låt oss följa en gammal stig tillbaka till Vatnsfjörður och göra nya bekantskaper

Avgiften är nu hög och högre än tidigare!

Det verkar som att ett bra ord inte alltid är ett tecken

för fred och välstånd

Hjaldrs bålved fanns till och med i det gamla fjordlandet av oändliga skogar

besatt av lydnad mot världsliga gudar, att lyda den lysande Freja Tor

kallblödande sto

Jag minns att mycket korpvin rann ner i deras kar

Jag minns att Gungnis vǫ́fuðr alltid var bakom kulisserna när ofsi ledde Heljar

son tolerant

Men vi är redo

Isbrytningar ger alltid ny kunskap till dem som sköter skogarna

att se

Låt månens starka ljus lysa upp mörkret av falska ord