Mi Canción de Ausencia - Armando Pontier, Roberto Goyeneche

Ya tengo miedo

Del invierno frio

Y del otoño

Con sus hojas muertas…

Del viento hiriente

Cuando silba y clava

Como un puñal su gris canción

De ausencia

Y tengo miedo

Porque estoy tan solo

Que no me encuentro

Ni en mi soledad

Quiero ser ciego

Y olvidarlo todo

Pero te veo

Aunque no estes mas

Y hasta ese cielo

Con sus nubes negras

Que con la lluvia

Llora su pesar

Pinta el paisaje

De mi vida oscura

Pero te siento

Pues, no se llorar

Llevo en mi mente

Su canción de ausencia

Oigo tu voz de nieve y de cristal

Todo te nombra

Cuando estoy tan solo

Porque te siento

Aunque no estes mas

Jag är redan rädd

av den kalla vintern

och hösten

Med sina döda löv...

av den sårande vinden

När han visslar och spikar

Som en dolk hans grå sång

av frånvaro

Och jag är rädd

För jag är så ensam

att jag inte kan hitta mig själv

inte ens i min ensamhet

Jag vill vara blind

och glömma allt

Men jag ser dig

Även om du inte är mer

och även den himlen

med sina svarta moln

vad med regnet

gråta hans sorg

måla landskapet

Av mitt mörka liv

men jag känner dig

Jag vet inte hur jag ska gråta

Jag bär i tankarna

Hans sång om frånvaro

Jag hör din röst av snö och glas

allt namnger dig

när jag är så ensam

för jag känner dig

Även om du inte är mer