The Maimed God - Apotheosis

And it was dark… and on the ivory pillar

Reaching up the sky

The azure bonds which held the heavenly realms

At one with the earth

Now crumble

They spoke:

I walk the land, inner planes, spheres…

O draw the fates, design the eons…

For man or god, they are my pawns of play…

Choose ye well for we are the prophecies…

…and by the stone, he was maimed:

The once beautiful, they spoke, dwelled

In a palace made of steel

As he craved for a power

Far too strong for him to reel

How can a single gesture

Disband a brethren of Gods

But, alas, the whim of one is enough…

…and there was war!

Even the most venerable divinity won’t dare to bend the power of the stone

Maddened, in his rage He took the orb and lifted it against the world (and all

alone)

And the world split asunder… a gaping hot wound in the earth…

And what resounded was the agonizing scream…

…of the orb burning deep in his flesh!

DIE… by the sword of the Irongrip!

Och det var mörkt... och på elfenbenstolpen

Nå upp mot himlen

De azurblå banden som höll de himmelska rikena

I ett med jorden

Smula nu sönder

De talade:

Jag går på land, inre plan, sfärer...

O rita öden, designa eonerna...

För människan eller guden är de mina spelbrickor...

Välj dig väl för vi är profetiorna...

…och vid stenen lemlästades han:

Den en gång vackra, talade de, bodde

I ett palats av stål

Som han längtade efter en kraft

Alldeles för stark för att han ska kunna rulla

Hur kan en enskild gest

Upplösa en bröder till gudar

Men tyvärr räcker det med en nyck …

...och det var krig!

Inte ens den mest ärevördiga gudomligheten vågar böja stenens kraft

Förbannad, i sin raseri tog Han kulan och lyfte den mot världen (och allt

ensam)

Och världen splittrades ... ett gapande hett sår i jorden ...

Och det som ljöd var det plågsamma skriket...

…av orben som brinner djupt i hans kött!

DÖ... med Irongrips svärd!