Suzanne (Suzanne) - Anni-Frid Lyngstad

Suzanne tar dej med hem till sej nära floden

Du kan höra båtar ljuda sent på natten bredvid henne

När du vet att hon är tokig är det därför du är där

Och hon bjuder te och frukter komna ända ifrån Kina

Och just när du ska säga: Jag har ingen kärlek till dej

Får hon in dej på sin våglängd och hon låter floden svara

Att du alltid älskat henne

Och visst vill du gå med henne, när du följer är allt väl

Och hon vet att det är sanning

Att du har snuddat hennes kropp med din själ

Jesus var en sjöman den gång han gick på vattnet

Och hans ögon sökte länge från ett ödsligt torn av trä

Och när han visste säkert bara drunknade hans kunskap

Sa han: alla ska bli sjömän tills dess havet ger dom frihet

Men själv så var han bruten långt innan himlen syntes

Försakad, nästan mänsklig, han sjönk inför din visdom

Som en sten…

Och visst vill du följa honom, när du följer är allt väl

Och kanhända är det sanning

Att han har snuddat vid din kropp med sin själ

Nu tar Suzanne din hand och hon leder dej till floden

Hon är klädd i lump och fjädrar som nån annan burit förut

Solen flödar lugnt som honung ner på din och flodens drottning

Och hon visar för ditt öga där bland sopor och bland blommor

Finns det hjältar mitt bland sjögräs, det finns barn i någons morgon

Som är svaga för nåns kärlek, där finns svagheten för evigt

Och Suzanne håller spegeln

Och visst vill du gå med henne, när ni följs åt är allt väl

Och du vet att det är sanning

Att hon har snuddat vid din kropp med sin själ