Fjallstorm - Otyg

Av nordlig prägel först höres viska

Den arga vind som fimbultrakter skola piska

I kulet väder

Den härdar dem som pinad ödemark beträder

Dess karga klagan så ödesdiger

Nu likt ett härskri emot himlabågen stiger

Dess grymma iver

En höstlig årstidssång som tystnaden fördriver

Dess makt nu stegras, de veka fasar

Inför den stormblåst som i luftfärder rasar

Nu sorg befaras

Inunder olycksmoln där död skall vederfaras

De dystra toner som ekar åter

Besjungs av fagra stämmor som för vinden gråter

Den omlit kväver

Då, liikt en vredgad gudom som sitt dödsgarn väver

Ensligt land

Vid himlabrynets rand

Där tysta furor tyngda står av trolska vemodsband

Fjällets gnom

Betyngd i ålderdom

I bergets valv, vindens alv

Rik i fattigdom

Det råder vargtid och bråda dagar

Ej ens den rovlystne järv i blodtörst jagar

För regnets ilar

Bland klippors skydd då i blodruset vilar

När nordlig fornmakt sig framåt bryter

I raseri då ilsket filmbulstormen ryter

Den själaprövar

Det starka folk som i förgätna marker strövar

Den piskar nu fjällets snöklädda rygg

Där rimfrostgrå jökultungor består

Den isande kraft så vederligt stygg

Varslar om vinter dräpande svår

Ensligt land

Vid himlabrynets rand

Där tysta furor tyngda står av trolska vemodsband

Fjällets gnom

Betyngd i ålderdom

I bergets valv, vindens alv

Rik i fattigdom