Viale D’ Autunno - Flo Sandon's

Lungo un viale ingiallito d’autunno

tristemente m' hai detto:?

finita,

?

finito l’amor pi?

vero, il pi?

puro,

il pi?

splendido amor.

Ma una lacrima bagna il tuo viso,

quella lacrima dice al mio cuor:

Non potr?

lasciarti pi?, mai pi?,

mai pi?, perch?

nel mio destino ci sei tu.

Non ci lasceremo mai, lo sai, lo sai,

se pure lo vorrai non potrai mai pi?

!

Tutta una vita di dolcezze di tenerezze non pu?

svanir.

I lunghi baci e le carezze,

le dolci ebbrezze non san mentir.

Lasciam parlare il cuor che vive in ansiet?,

che trema di timor, e vuole questo amor…

o ne morir?

!

Non potr?

lasciarti pi?, mai pi?, mai pi?,

la gioia ed il dolore sei tu !

In questo viale senza sole.

Längs en gulnad allé på hösten

tyvärr sa du till mig:?

färdiga,

?

avslutade kärleken pi?

sant, pi?

ren,

den pi?

fantastisk kärlek.

Men en tår väter ditt ansikte,

den där tåren säger till mitt hjärta:

Jag kan inte

lämna dig mer, aldrig mer,

aldrig mer, varför?

du är i mitt öde.

Vi kommer aldrig att göra slut, du vet, du vet,

även om du vill det kommer du aldrig att kunna?

!

Ett helt liv av sötma av ömhet kan inte

försvinna.

De långa kyssarna och smeningarna,

de söta berusningarna ljuger inte.

Låt oss låta hjärtat som lever i ångest tala,

som darrar av rädsla och vill ha denna kärlek...

eller kommer jag att dö?

!

Jag kan inte

lämna dig mer, aldrig mer, aldrig mer,

glädjen och smärtan är du!

På den här solfria avenyn.