Vecchio frack - Modugno

È giunta mezzanotte

Si spengono i rumori

Si spegne anche l’insegna

Di quell’ultimo caffè

Le strade son deserte

Deserte e silenziose

Un’ultima carrozza

Cigolando se ne và

Il fiume scorre lento

Frusciando sotto i ponti

La luna slende in cielo

Dorme tutta la città

Solo và un’uomo in frack

Ha il cilindro per cappello

Due diamanti per gemelli

Un bastone di cristallo

La gardenia nell’occhiello

E sul candido gilet

Un papillon

Un papillon di seta blu

S’avvicina lentamente

Con incedere elegante

Ha l’aspetto trasognato

Malinconico ed assente

Non si sa da dove vien

Ne dove va

Chi mai sarà

Quell’uomo in frack

Buon nuite bonne nuite

Buon nuite bonne nuite

Buona notte

Va dicendo ad ogni cosa

Ai fanali illuminati

Ad un gatto innamorato

Che randagio se ne va

E' giunta ormai l’aurora

Si spengono i fanali

Si sveglia a poco a poco

Tutta quanta la città

La luna s'è incantata

Sorpresa ed impallidita

Pian piano

Scolorandosi nel cielo sparirà

Sbadiglia una finestra

Sul fiume silenzioso

E nella luce bianca

Galleggiando se ne van

Un cilindro

Un fiore e un frack

Galleggiando dolcemente

E lasciandosi cullare

Se ne scende lentamente

Sotto i ponti verso il mare

Verso il mare se ne và

Chi mai sarà, chi mai sarà

Quell’uomo in frack

Adieu adieu adieu adieu

Addio al mondo

Ai ricordi del passato

Ad un sogno mai sognato

Ad un’attimo d’amore

Che mai più ritornerà

Det är midnatt

Ljudet försvinner

Skylten slocknar också

Av det sista kaffet

Gatorna är öde

Öde och tyst

En sista vagn

Knarrande, det försvinner

Floden flyter långsamt

Prasslar under broarna

Månen lyser på himlen

Hela staden sover

Bara en man i svans går

Den har en hattcylinder

Två diamanter för manschettknappar

En kristallpinne

Trädgården i knapphålet

Och på den vita västen

En fluga

En blå silkesfluga

Det närmar sig sakta

Med en elegant gång

Han har en drömsk blick

Melankolisk och frånvarande

Vi vet inte var det kommer ifrån

Vart det går

Vem blir det

Den där mannen i svansen

Godnatt Godnatt

Godnatt Godnatt

Godnatt

Det säger till allt

Till de upplysta lamporna

Till en förälskad katt

Vilken herrelös person lämnar

Gryningen har nu kommit

Lamporna släcks

Han vaknar små i taget

Hela staden

Månen är förtrollad

Förvånad och blancherad

Långsamt

Försvinner den mot himlen

Gäspa ett fönster

På den tysta floden

Och i det vita ljuset

Flytande lämnar de dem

En cylinder

En blomma och en frack

Flyter försiktigt

Och låter dig vaggas

Han går sakta ner

Under broarna mot havet

Mot havet går den

Vem kommer någonsin att vara, vem kommer någonsin att vara

Den där mannen i svansen

Adieu adieu adieu adieu

Farväl till världen

Till minnen från det förflutna

Till en dröm man aldrig drömt om

För ett ögonblick av kärlek

Som aldrig kommer tillbaka