Um Dia Útil - Mauricio Pereira, Chicas

De manhã eu levantei, fiz xixi

Li o jornal

Sem escovar o dente

Tomei café com leite (como sempre correndo)

Me arrumei, fui trabalhar

Nem lembrei de dizer tchau pro povo lá de casa

Fui tocar música com meus amigos músicos

Aí eu canto (o dia inteiro eu canto)

E canto, e canto, e canto, e canto

Às vezes pra ninguém porque é ensaio

Às vezes pra ninguém mesmo não sendo ensaio

Mas sempre junto com meus amigos músicos

E quando vai a multidão

Parece que eu sou tão importante

Depois acaba tudo

E eu volto quieto pra casa

E quando eu chego lá em casa

Tá todo mundo dormindo

Tá tudo escuro

Escuro pra burro

Eu fico olhando a rua pela janela de casa

É madrugada

Eu sozinho com eles dormindo

Desligo

A última luz da casa

Vou dando trombada

Até o quarto dos moleques

Beijo eles, um por um

Cubro eles, um por um

Tropeço um bocado

Pra chegar na minha cama

Eu dou

Um beijo leve e demorado

Nos cabelos

Da minha mulher que dorme

Eu tiro a roupa

Eu deito acordado

Eu tô nu

Eu me cubro

Olhos arregalados numa fresta de luz no teto

E eu sonho sozinho

Com meu coração pequenininho

Minha compreensão também pequenininha

Do conjunto das coisas todas

Eu, com medo da morte, e tudo mais

Sonhando sozinho, eu me pergunto

Se quando a gente canta alguém presta atenção na letra

Mas eu tento tentar dormir

Aí vem aquele monte de dúvidas

Que a gente tem quando trabalha como artista

E vem fé e vem tristeza e vem alegria

E tesão e neura e fantasia

E dionísio e ditadura

E eu não sei, não sei, não sei, não sei…

Eu pego no sono

Eu preciso dormir um pouco

E sonhar muito

Porque se o cara não descansa ele não canta direito

E não leva sustança

Pro coração do cidadão comum

E amanhã é mais um grande dia

Um dia comum de muito trabalho

Um dia grande

Que nem um diamante

Um longo dia belo

Um baita dia duro e lindo

Eu ganho pra estar brilhante

Num dia útil

Um dia útil

Um dia útil

Um dia útil

På morgonen gick jag upp, jag kissade

jag läste tidningen

Utan att borsta tanden

Jag drack kaffe med mjölk (som alltid på flykt)

Jag gjorde mig klar, jag gick till jobbet

Jag kom inte ens ihåg att säga hejdå till folket hemma

Gick för att spela musik med mina musikerkompisar

Sedan sjunger jag (hela dagen sjunger jag)

Och sjung och sjung och sjung och sjung

Ibland för ingen eftersom det är en repetition

Ibland för ingen trots att det inte är en repetition

Men alltid tillsammans med mina musikerkompisar

Och när publiken går

Det verkar som att jag är så viktig

Sedan är allt över

Och jag kommer hem tyst

Och när jag kommer hem

alla sover

Allt är mörkt

mörkt som fan

Jag tittar på gatan genom fönstret hemma

Det är gryning

Jag ensam med dem som sover

Lägg på

Husets sista ljus

Jag stöter

Upp till pojkrummet

Jag kysser dem, en efter en

Jag täcker dem, en efter en

Jag snubblar lite

För att komma till min säng

jag ger

En lätt och lång kyss

i håret

Av min fru som sover

Jag tar av mig kläderna

Jag ligger vaken

Jag är naken

Jag täcker mig

Ögonen vidöppna i en lätt spricka i taket

Och jag drömmer ensam

Med mitt lilla hjärta

Min förståelse är för liten

Från uppsättningen av alla saker

Jag är rädd för döden och allt annat

Drömmer ensam, undrar jag

Om någon uppmärksammar texten när vi sjunger

Men jag försöker försöka sova

Här kommer det där gänget av tvivel

Det vi har när vi jobbar som konstnär

Och tron ​​kommer och sorgen kommer och glädjen kommer

Och kåt och nervös och fantasi

Och Dionysos och diktaturen

Och jag vet inte, jag vet inte, jag vet inte, jag vet inte...

jag somnar

Jag behöver sova lite

Och drömmer mycket

För om killen inte vilar så sjunger han inte ordentligt

Och det kräver inget stöd

För den vanliga medborgarens hjärta

Och imorgon är ännu en stor dag

En vanlig dag med hårt arbete

en stor dag

Som en diamant

En lång vacker dag

En jäkla hård och vacker dag

Jag vinner för att vara briljant

på en arbetsdag

en arbetsdag

en arbetsdag

en arbetsdag